Genom historien har människorna ständigt utvecklat sin produktionsförmåga. Möjligheten att konsumera mera har därmed ökat, men också möjligheten att lönearbeta mindre. När den brittiske ekonomen John Maynard Keynes i en essä på 1930-talet blickade framåt så såg han framför allt en möjlighet till minskad arbetstid. Han tänkte sig att hans barnbarn inte skulle behöva arbeta mer än några timmar om dagen. Keynes framtidsscenario slog dock som bekant minst av allt in. År 1919 påbörjades införandet av 48-timmarsveckan efter decennier av kamp. 1970 började 40-timmarsveckan införas och den var helt genomförd 1973, men där stannade utvecklingen. Den lagstadgade veckoarbetstiden i Sverige har inte minskat sedan dess. I många familjer är den totala arbetstiden idag ofta längre än den var på 1950-talet då det i huvudsak var en yrkesarbetande per familj som gällde.
Alltsedan 1970-talet har kravet på minskad arbetstid, oftast formulerat som sex timmars arbetsdag, rests av många olika rörelser och partier. Under senare år har vi emellertid sett att ledningarna för flera av dessa organisationer backat, exempelvis har både det socialdemokratiska kvinnoförbundet och Kommunal släppt kravet. Ledningarna för såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet försökte också få bort kravet i samband med deras kongresser under våren, men de lyckades inte. Gräsrötterna sa ifrån och kravet blev kvar. Redan under kongressen talade dock Lars Ohly om för media att han inte kommer driva kravet på sextimmarsdag ”särskilt hårt”.
Denna uppgivenhet från en vänsterledare går bara att förstå som en anpassning till planerna på ett kommande regeringsinnehav och ett uttryck för att man inte vill – eller vågar – utmana de ekonomiska makthavarna. Argumenten för en generell arbetstidsförkortning har minst av allt förlorat i aktualitet, exempelvis har argumentet att bekämpa arbetslösheten genom att solidariskt dela på jobben mot bakgrund av den nuvarande krisen snarare vunnit än förlorat i styrka.
Det patriarkala system där kvinnor fortfarande är de som lägger ner mest tid på det obetalda hemarbetet är en orsak till att tre av fyra som arbetar deltid är kvinnor. Mona Sahlin tagit upp kravet på lagstadgad rätt till heltid. Det är naturligtvis ett steg i rätt riktning, men mycket bättre vore om hon istället talade för införande av sex timmars arbetsdag med åtta timmars lön. Det skulle kraftigt reducera både antalet deltidsanställda och skillnaderna i lön mellan män och kvinnor.
Ett av de vanligaste argumenten mot minskad arbetstid är att ”vi” inte har råd, ett argument som är nästintill löjeväckande om man betänker hur mycket samhällets rikedomar vuxit sedan den förra arbetstidsförkortningen för 40 år sedan. Det avgörande är dock om man ser kravet som ett offensivt och systemförändrande krav, då handlar det inte om ”vi” utan om en kamp mellan klasserna i samhället med målet att nå en arbetstidsförkortning på kapitalisternas bekostnad.
Men det kanske viktigaste argumentet för en radikal minskning av arbetstiden grundar sig i klimatfrågan. Fakta säger att vi inte har mer än några decennier på oss för att stabilisera klimatet på den minsta farliga nivå som det är möjlig att nå. Inom loppet av denna tid måste det handla om en enorm omställning av produktionen och mycket kraftiga minskningar av energikonsumtionen. Men för att minska energikonsumtionen så mycket som krävs måste vi också tillsammans och solidariskt minska den samlade materiella produktionen på vår jord. Solidariskt därför att de legitima kraven på att tillfredsställa grundläggande behov för miljarder av människor runt om på vår jord samtidigt måste tillgodoses – mer av rent vatten och skolor till barnen för några och mindre av lyxbilar och ständigt nya elektroniska leksaker för andra, för att uttrycka det förenklat.
Att bryta med dagens konsumtionssamhälle, där vi springer som råttor i hjulet för att ständigt inhandla nya prylar är nödvändigt för att rädda vår jord. Men det skulle också ge oss möjlighet att leva bättre liv, med mer tid för varandra och för våra barn. Det skulle också ge oss mer möjlighet till egen aktivitet, till organisering och möjlighet att vara med och påverka samhällets utveckling. Därför är kravet på sex timmars arbetsdag med bibehållen en lön ett krav som är mer aktuellt än någonsin.
Röda Lund 
”Ett av de vanligaste argumenten mot minskad arbetstid är att ”vi” inte har råd”
var har du hållit hus det senaste? Se österut. Kina, Indien, Vietnam, Indonesien.. Listan blir lång på de länder som jobbar hårt för att få sin del av marknaden. Det som de rödgröna då förespråkar är att vi ska SÄNKA arbetstiden. Var ligger logiken i det? Att sänka Sveriges produktivitet med 25% på en marknad som vi redan håller på att förlora… Det är alltför ofta som ni gör er obegripliga.
Ja, det vore toppen att sänka arbetstiden. Det skulle höja livskvaliteten rejält för alla de som idag sliter halvt ihjäl sig och för de deltidsanställda som idag inte får ekonomin i slutet av månaden att gå ihop.
Asiater får så klart jobba så mycket dom vill (även om jag tvivlar på att textilarbetarna i Vietnam tycker det är särskilt trevligt att serva väst med sin billiga arbetskraft och höga arbetstempo).
Du frågar var logiken ligger i att sänka arbetstiden. Det enkla svaret är: Det vore bra för människan.
Bra inlägg med härlig bild HAHHA 😀
Inlägget i Röda Lund är precis LIKA BRA som ledaren i veckans Internationalen.
[…] från kvinnor och jämställdhetsförkämpar av slentrian. Det är därför inte konstigt att oppositionen skriker sig hesa när Alliansen lägger sig i jämställdheten och jobbar mer med strukturer och långsiktiga […]
Ja jag vill då verkligen inte jobba en sekund mer än jag behöver. Argumenten från exempelvis Karl här är exakt på öret desamma som användes när arbetarrörelsen kämpade för åtta timmar. Inget nytt. Samhället gick inte under då och det kommer inte att göra det med sex timmar heller.