Tåghelvetet

Man måste vara bra urspårad i skallen om man inte fattar sambandet mellan neddragningar och privatiseringar (två saker som intimt hänger ihop) och försämrad tågtrafik. Nu har t.o.m. den gamle moderat-toppen Ulf Adelsohn fattat att det inte funkar, och säger till SR:

”– Det här med att ha ett delat ansvar, det är i allmänhet inte så bra. För det finns någon som har det slutliga ansvaret gentemot kunderna och det är vi, men ansvaret för att leverera är fördelat på förfärligt många olika parter.

– Det gamla SJ är uppdelat i åtta delar, nio till och med kan man säga, och då blir det väldigt, väldigt svårt och tungt.”

Infrastrukturministern – också hon moderat – vill dock inte lyssna med det örat. Istället säger hon:

”– Jag tycker alltid att det finns anledning att utvärdera till exempel hur trafiken fungerar på våra spår, hur det ser ut med underhåll eller hur det ser ut med kapaciteten. Men däremot att fastna i en organisationsfråga. Nu har vi ju en avreglerad tågmarknad. Jag tycker att det är mycket bättre att ha fokus på: Hur gör vi för att det ska fungera, säger hon.”

Kostymnissar med marknadsbiblar

Det skulle ni kanske gjort innan, herrar och fruar borgare? Att privatisera tågen för att sedan fundera på hur det ska funka är höjden av oseriositet och visar tydligt på den privatiseringsagenda som är det enda viktiga för borgarna. Att det sen inte funkar är visst skitsamma, bara kompisarna i kapitalistklassen kan göra pengar på våra avgifter och skattepengar.

Men så ser det ut när marknadsfundamentalisternas evangelium blivit politikens heliga skrift. Ett marknads-jihad som sveper över hela Europa och där allt som arbetarrörelsen en gång byggde upp nu ska raseras. Men den gamla arbetarrörelsens parti Socialdemokraterna kan inte vara alternativet eftersom de står för exakt samma system och har exakt samma nationalekonomer som heliga präster som Europas borgerlighet. Att blicka tillbaka är lönlöst, istället bör vi blicka framåt för att se möjligheterna med ett parti som bara har den gemensamma välfärdens intressen för ögonen. För gör vi inte det kan vi gnälla bäst fan vi vill. Ingen kommer ändå lyssna och allt kommer bara fortsätta att spåra ur än mer.

För en vecka sen skrev vi om Tågupproret, som nu sprids över fler och fler platser i landet. Det är ett bra initiativ för att protestera och väcka opinion. Men om eländet ska ta slut räcker det inte med att bota symtomen. Hela systemet måste ryckas upp med roten och eliten tas ifrån möjligheten att fortsätta sin vanskötsel av samhället och medborgarna. Marknadshelvetet måste få ett slut och de som predikar dess irrläror måste för evigt bannlysas!

Tågupproret är värt brett stöd

De minnesgoda vet att berätta om problemen snövintern 1965-66. Det var ju dessa som Moderaten och järnvägsutredaren Per Unckel tog sin intäkt för att problem minsann uppstod även på det gamla affärsverkets tid. Det var i spåren av den vintern som alla snöloken anskaffades, de som nu nästan är borta från spåren som en följd av en avreglering där ingen längre har ansvar för helheten.

Men det var inte då Banverket drog in 1500 från arbetet på spåren för att ersätta dem med lika många kontorsarbetare inklusive upphandlare. Det var inte då SJ valde att inte avisa sina X2000-tåg i varma vagnhallar för att det ansågs för dyrt, de skulle ju betala till ett annat statligt bolag, och trots att hallarna i stället stod tomma.

Kildén & Åsman: Myt att skattegåvor till företagen skapar högre tillväxt

”Det är kaos varje vinter”
Ansökningar strömmar in till försäkringsbolagen.
Tåg frös fast på spåren.