De rödgröna är inne i partiledarebytartider (tar åt mig äran för att möjligen vara den första någonsin att använda detta ord). Sahlin har avgått och Wetterstrand och Eriksson kommer enligt mp:s stadgar tvingas lämna över rodret till några andra. Kvar har vi så Lars Ohly som under hela sin karriär sett väljarstödet för partiet han representerar sakta men säkert dala. Vissa anser att det har att göra med att Lasse är kommunist, andra att han räcker finger åt folk i TV och därför är bufflig, medan ytterliggare några anser att det har att göra med Vänsterpartiets anpassning till sossarna.
Jag har personligen aldrig hänförts av Ohly, och vem har egentligen det? Det finns något styltat och onaturligt i hans sätt att föra fram partiets åsikter. I hans tal saknas värmen och det nära och allt som oftast kör han bara på en växel där han genom att visa sig så barsk som möjligt försöker visa på allvaret av hans ord. Ett tecken på brist på visioner och självförtroende skulle man kunna misstänka. Inte så att jag menar att jag själv skulle ha gjort jobbet bättre, men i jämförelse med Lars Werners äkthet och Gudrun Schymans (som idag meddelar att hon avgår som partiledare för F!) snabba och vassa retorik framstå Ohly som en Ung Vänstrare med mycket kvar att lära både av livet och politiken.
En annan femma är det med Jonas Sjöstedt som nu seglat upp som en av Ohlys möjliga ersättare. Jonas anklagas för att tillhöra partiets högerfalang, men i mitt tycke är detta mindre viktigt. Vänsterpartiets är inget socialistiskt parti i meningen att man har en strategi för socialismen. Istället agerar man bromskloss på samhällets vandring högerut. Man må säga storstilade ord på 1 maj, och man må ha en och annan bok ur marxismens klassiker i hyllorna, men mycket mer än så är det inte. Man är ”ett parti som alla andra” i bemärkelsen att det viktiga är att ragga röster vart fjärde år och där de mest aktiva medlemmarna sugs upp i det parlamentariska spelets eviga pappersexercis. Den dagen ungdomar och arbetare på bred front börjar utmana systemet kommer vänsterpartiet utan tvekan ställa sig på ”lagens”, ”rättens”, (den borgerliga-)”demokratins”, eller något annat pissliberalt begrepps sida. Det kommer så klart finnas de vänsterpartister som sluter upp bakom eventuella ockupationer eller vilda strejker, men då kommer de också bli tvungna att bryta med vänsterpartiets traditioner och partilinje. Ovanstående kommer ingen ny partiledare ändra på. Det sitter i väggarna och det enda sättet att slita sig loss från parlamentarismen tror jag är att riva hela kåken.
Men idag står vi inte mitt uppe i en revolt mot kapitalismen. Istället står vi mitt i en kris för den traditionella arbetarrörelsen och vänstern. I det läget behöver vänsterpartiet någon som på ett lugnt och pedagogiskt vis kan förklara välfärdspolitiken. Då kan man istället för att agera bromskloss också gå fram med ett alternativt samhällsprojekt för jämlikhet mellan könen, minskade klassklyftor och en lösning på klimatkrisen. En sådan vändning skulle kunna inspirera till kamp och ingjuta nytt mod i de som har allt att vinna på att kapitalismen begravs. Detta ”Yes we can”, för att citera Obama, tror jag den lyhörde Jonas Sjöstedt skulle kunna förmedla. Lars Ohly kan det i alla fall uppenbarligen inte.
Röda Malmö: Lars Ohly måste gå
Svensson: Vänsterpartiets två högerpartiledarkandidater
Kildén & Åsman: Lars Ohly på hal is
Röda Lund 
Men hallå!!!
Ni vet lika bra som jag att Jonas är partihögerns kandidat,uttalad antikommunist och medias gullegris nummer 1.
Partihögerns sätt att använda borgerlig media emot sina egna är avskyvärt och inte värt annat än totalt förakt, hur tänker ni!!
För min del hoppas jag att Jonas och partihögern raderas totalt av partikongressen 2012.
V behöver en ledning med Lars Ohly, Ida Gabrielsson, Kalle Larsson, Jenny Lindahl-Persson etc. Att ni uppfattar Ohly som ”för mycket Ung vänster” är ju ofattbart. För min del får han gärna vara hur mycket Ung vänster han vill, bara han vägrar att ikläda sig rollen som mysvänster,den har jag verkligen fått nog av.
lotta continua: Vad ska V med den ledningen till? Det är ju dom som lotsat in partiet i sossarnas famn! Det är de som bär ansvaret för v:s utslätning under valrörelsen. Det är de som stängt dörren för samarbete vänsterut. Ohlys utspel på valnatten om att öppna för utomparlamentariska rörelser var bara skitsnack. Ren lögn. Det vet vi idag – ett knappt halvår senare.
För egen del ser jag varken Ohly eller Sjöstedt som några som för en korrekt politisk linje. Men när det kommer till pedagogik och öppenhet (inte bara åt höger, utan även åt vänster) föredrar jag Sjöstedt. Han är möjligen högerns kandidat, men han är också mångas favorit både inom vänstern i och utanför partiet. Han är helt enkelt en bättre politiker. Jag ser tyvärr ingen framtid för vänsterpartiet som en revolutionerande kraft, men den kraften blir varken svagare eller starkare med en Sjöstedt eller Ohly. För att den ska infinna sig krävs en förändring av inriktningen som är omöjlig för vänsterpartiet därför att Vänsterpartiet är ett parti som alla andra riksdagspartier som på olika sätt försöker dämpa kapitalismens konjunkturer och kriser istället för att göra sig av med den.
Om den politiska inriktningen för v i stort kan mycket sägas, men i detta inlägg valde jag att koncentrera mig på personfrågan.
Jag avslutar med att citera Internationalen i samband med v:s kongress 2006:
”Det ”förnyarna” möjligen vill göra är att anpassa retoriken lite mer till praktiken. Att inte besluta om krav som partiet inte kommer att kunna genomföra. Att rätt ut säga att vänsterpartiet är ett parti bland andra som inte har några ambitioner att bryta kapitalets makt. ”
Annars kunde man ju tänka sig Anders Borg som ny partiledare för Vänstern? Eller varför inte Johan Norberg? Det hade varit radikalt!
Sen nu när ni gjort er av med kommuniststämpeln kunde man kanske ändra namnet till något mer marknadsanpassat? ”Vänstern” låter lite ur tiden ”Ny Demokrati” används ju inte längre så det kanske hade varit nåt?
Lotta: Det du säger stämmer inte längre. VVV-striden är en helt annat strid än den som är nu. Kritiken mot Lasse kommer från precis alla håll inom partiet. Jag själv, som du säkert skulle kunna definiera som tillörandes vänster-delen(Det går att se vi min partiförenings motioner och inlägg på kongresser,vänsterpress) av partiet vill inte se att Lasse fortsätter ordf efter kongressen. Det är av flera orsaker. 1. Lasse och många i PS/VU har misslyckats kapitalt med partiets organisation. Organisationen är på dekis och vi tappar väljare. Då måste man ta ansvar som ytterst ansvarig. 2. Rent politiskt så kan du om du följer vad faktiskt Lasse mfl säger idag, så är det ju precis samma saker som VVV gjorde. Titta hur man gjorde med samarbetet med s-mp(precis det som VVV ville). Titta hur man helt tiden försöker tona ned frågan om återsocialiseringar av det borgarna sålt ut, titta på hur man försöker få partiet att vackla i EU-moståndet. Titta hur man behandlar frågan om arbetstidsförkortning, osv. Och allt detta förs i stor utsträckning av de som under strider med VVV sa sig stå på den vänstra sidan. Egentligen handlar det hela om maktstrider och retorik. Men som alltid så går det att se vilket arbete de utfört(inte alltid det lättaste, men det går). Jag skulle säga att det inte finns någon skillnad mellan Lasse och Jonas, annat än i retoriken. Praktiskt kan nog till och med Jonas vara mer radikalare än Lasse, om du frågar mig.
Med Lars Ohly fick vi vår förste genuint opportunistiske partiledare. Och vi fick ett gäng ja-sägare. Den soppan har varit beklämmande länge nog.
Va då Ohly vänsterfalang inom partiet – i vilken fråga då ? Eu, synen på makt o etablissemang, sossar eller vad.
Tycker Röda Lunds analys av vad vårt parti är – är klockren.
Antingen erkänna vår roll o in med Jonas Sjöstedt eller lika väl Stig Henriksson i Fagersta.
Eller rensa ut luften o bort med alla de som idag har makten i partiet – och bygg nytt. Och hur många tror det är möjligt.
Klockrent skrivet! 🙂
Okej,först bara, jag har inga som helst illusioner om varken V eller SP och det vet Röda Lund.
Båda V och SP saknar en revolutionär strategi för att utmana makten och båda har valt att attackera de unga grupper som faktiskt vill utmana makten, typ de autonoma.
Inom Fjärde Internationalens Medelhavssektioner typ,Sinistra Critica (Italien),Izquierda anticapitalista(Spanien),Bloco(Portugal)etc. finns dock en tydlig antikapitalistisk strategi,den har SP avvisat, det vet Röda Lund.
När man väljer att attackera Ung vänster och delar av V från ett högerperspektiv har man raderat sin egen legitimitet. Skrivbordsrevolutionärer har de unga fått nog av oavsett om vi talar förorterna kring Paris, Stockholm eller Madrid.
lotta continua:
Jag undrar var i texten det framgår att vi
1) Attackerar v och uv
2) Gör det från ett högerperspektiv
Tvärtom är det snarare så att ditt stöd för Ohly och Gabrielsson också är ett försvar för den högergir som både UV och v genomgår, och som signaturen Mattias utvecklade här. Extra tråkigt blir det när du ställer dig på ”de autonomas” sida när Gabrielsson varit en av arkitekterna för att UV ska stänga dörren för just de autonoma och de oppositionella inom LO. Det är inte ens att sitta på två stolar – det är att befinna sig i två olika rum.
Det finns inget i texten som menar på att Sjöstedts politiska innehåll är bättre än Ohlys. Tvärtom skriver jag uttryckligen i förra svaret till dig att det inte finns någon politisk skillnad mellan dem.
SP attackerar inga autonoma. Vi har givetvis i vissa frågor en annan syn än vissa autonoma grupper, och då inte minst när det kommer till taktiken. Precis som autonoma grupper kan ha olika uppfattningar sinsemellan (som ex. kring Stoppa Matchen eller COP15). Men att SP skulle ”attackera” de autonoma tror jag få autonoma håller med om. Vilka autonoma menar du, förresten? FAÅA, RF, AFA, SUF, VVV, FL, AFA-Julia, eller KA? Räknar du in gänget kring Brand, Riff-Raff eller de insurrektionella? Faller ockupationsrörelsen in bland de autonoma? Det finns som du ser en rad olika grupper och skillnaden mellan de olika grupperna och deras medlemmar kan i vissa frågor vara lika stor som mellan vänsterpartiet och moderaterna.
När det kommer till Fjärde Internationalen i medelhavsländerna stödjer vi deras inriktning. Den skulle vi vilja se i Sverige också, om förutsättningarna och det politiska landskapet vore identiska. Nu är det dock inte så. För vem skulle kunna bygga en sådan rörelse? SP kan inte själva mer än vad vi gör. Tror ganska få autonoma skulle vilja ha något med ett svenskt Bloco att göra, och särskilt inte om KP eller RS skulle vara med på tåget. Kvar finns möjligen vänsterflygeln inom v, och i den flygeln ingår definitivt inte varken Ohly eller Gabrielsson.
Vaddå mindre viktigt att tillhöra högerfalangen .Och vaddå inte ett socialistiskt parti ???Då kan man lika gärna ta bort alla politiker och sätta in tjänstemän istället .För mig handlar politik om ideologi och ingenting annat.Och jag förmodar att Lars Ohly inte är ensam i partiet.Men visst ska det bytas om nu Lasse inte har ett stöd från sina kamrater väldigt trevliga kamrater må jag säga ..Så in med en vänsterman och en vänsterkvinna som styr partiet tillsammans och då visar vi på feminism på ett konkret plan .För om inte V ska vara vänster kan vi lika gärna gå med i S så är det sluttjafsat..Lasse & Josefin eller Kalle & Josefin men går V till höger med Gudrun Jonas eller Johan L så adjöss dåfinns det andra partier eller så skiter jag i politiken
Lotta Westerberg: Min poäng är att Jonas inte tillhör högerfalangen längre. Ohly har ju genomfört det vägval vänster ville, och detta med vänsterpartiets kongressers goda minne. Igår satt t.o.m. Sjöstedt i TV-soffan och sa att Vänsterpartiet visserligen hade tagit över vvv:s program, men att man anpassat sig för mycket. Språnget mot regeringsmakten har tydligen gått med en sån väldig fart att inte ens den gamla högern hunnit med att följa.
Nej, enligt mig är inte Vänsterpartiet ett socialistiskt parti, precis som sossarna. Man kan prata om socialism, men det räcker inte om man i praktiken sluter upp bakom systemet. Låt oss ta ett exempel från vår andra största stad: Om V och miljarden i Göteborg: Man undrar ju… .
Betyder detta att jag anser att v är alldeles avskyvärda och att man inte ska ta i dem med tång? Nej, inte alls. Men det finns en politisk kritik som jag tycker är viktig att föra fram, och en debatt som jag gärna deltar i. I många frågor står v på samma sida som mig. I vissa fall står dom tyvärr på motsatt sida.
Klart att SP vill ha högermuppen Sjöstedt som partiledare. Ju längre Vänsterpartiet går åt höger desto lättare blir det för SP att värva missnöjda vänsterpartister, vilket ju är partiets huvudföda. Klart att Ohly inte är perfekt, men betydligt bättre än Sjöstedt.
p: Nej, det är faktiskt tvärtom. Ju mer vänster arbetarpartierna blir ju mer understöds också den klasskamp som sker i samhället. Ju mer självorganiserade arbetarklassen blir och ju mer självförtroende arbetarklassen får ju närmre kommer vi den samhällsomvandling vi kämpar för. När vänstern i stort försvagas förflyttas samhällsdebatten och det drabbar även oss.
Flera inlägg handlar om att Ohly är vänster o Sjöstedt höger. Kan någon av er överhuvudtaget exemplifiera i en enda fråga – av politisk vikt !?
Vet inte hur länge ni funnits med i partiet – dess närhet. Men den högervridning som skett sedan Schyman (som ju också körde till höger) är mycket anmärkningsvärd.
Exemplet ovan från Göteborg kan nog hämtas lite överallt ifrån. Och visar att det är parlamentarikerna (= etablissemanget) som tagit över partiets utveckling.
Jag delar i stort sett Röda Lunds analys av V:s brister. Samtidigt är det viktigt att vara realist: just nu är V det enda vänsterpartiet av betydelse i Sverige, i termer av storlek. Även om det inte är ett socialistiskt parti längre, så är det iallafall en kraft som försvarar den sociala välfärden och agerar bromskloss mot högervridningen. Det är sannerligen inte tillräckligt. Men det är bättre än ingenting.
Socialismen står inte på dagordningen, och frågan är om den kommer att göra det på V:s alternativ. Men det får framtiden utvisa. Själv har jag precis, efter att tillfrågats av V, accepterat en plats som suppleant i Barn- och Skolnämnd Öster (BSN Öster), dock utan att lösa medlemsskap (och har heller inga planer på att göra det heller). Politiskt står jag till vänster om V, och mina sympatier ligger nog närmare SP. Men det hindrar inte mig från att samarbeta med V, om och när tillfälle erbjuds. Personligen tycker jag att det hedrar lundaavdelningen och Mats Ohlsson att de bjöd in en icke-partimedlem att agera som suppleant, och heller inte ställer krav på att jag ska lösa medlemsskap. Jag driver min egen linje, och förväntar mig bli respekterad för denna.
Vad gäller personfrågan Ohly vs. Sjöstedt: för mig är det förbryllande att Sjöstedt påstås tillhöra ”högerfalangen” i V! Vilka bevis finns för detta, och exakt i vilka frågor har Sjöstedt intagit högerståndpunkter jämfört med Ohly? Många tycks också blanda ihop Sjöstedt med liberalerna runt avsomnade partihögern i ”Vägval Vänster” (VVV). Men Sjöstedt var ju aldrig medlem av VVV! Och han var dessutom kritisk mot dem:
”Jag är också kritisk mot Vägvalvänster: det är fel att bilda en medlemskapsförening. Jag tycker en sådan som Johan Lönnroth har fel i mycket, men det är en viktig person att ha med i en diskussion. Partiet har ett ansvar för en sådan dialog.”
Läs mer här i Flamman: http://www.flamman.se/vi-har-plottrat-bort-vara-fragor
Jonas Sjöstedt tillhör också de inom V som har vågat resa frågor om mer långsiktiga politiska visioner, som ägandet och socialismen, och har betonat att V inte bara kan driva kortsiktiga dagspolitiska frågor:
http://jonassjostedt.se/?p=2485
http://jonassjostedt.se/?p=2742
Kan någon förklara för mig varför Sjöstedt, som ofta talar om ”demokratisk socialism” och ”ekonomisk demokrati”, ord som Ohly aldrig använder, skulle vara mer ”höger” än Lars Ohly? Jag begriper det inte, och tycker att Sjöstedt är en av V:s få visionära politiker som vågar prata om socialism och statligt ägande, när ingen annan gör det. Det verkar vara en seglivad myt att Sjöstedt är höger, och ingen som anklagar honom för det verkar kunna lägga fram några som helst bevis för sina påståenden.
Håller med dig Erik.
Jag misstänker (och vad jag hörde på VSF kongressen precis) är att Jonas betecknas som höger bl a på grund av sin pragmatiska inställning till EU. Som är en fullständigt absurt utgångspunkt.