Vår bloggkollega Röda Malmö har börjat en granskning av den svenska arbetarklassen och dagens klassamhälle med rubriken Arbetare i Sverige. Ett utmärkt initiativ, anser vi på Röda Lund!
Det finns en förvirring kring klassbegreppet vars enda syfte är att slå blå dunster i folks ögon och lura dem att tro att vi alla egentligen är medelklass. Ni kan tro att det inte är någon slump att klass inte längre diskuteras i den svenska pressen eller politiken. Vi kan bara blicka över till det stora landet i väst där begreppet medelklass nu snart inbegriper alla jänkare. Detta trots att det amerikanska samhället är ett stenhårt klassamhälle med enorm utsugningsgrad av den arbetande befolkningen. Att introducera begreppet medelklass är att försöka skyla över klassmotsättningarna i samhället. De klassmotsättningar som vi alla känner till om vi bara ser och tänker efter, men som makten så klart vill få oss att ignorera.
Läs följande brev från en vårdarbetare som beskriver just dennes situation och tankar. Läs också det tidigare publicerade Brev från en anställd på Försäkringskassan.
Jag arbetar som dietist i landstinget. Jag arbetar mest med undervikt, beräknar intag av energi, proteiner, vitaminer och mineraler. Rekommenderar och följer upp förändringar i kosten, olika kosttillskott och i de fall det behövs sondnäring. Dietistutbildningen är en treårig yrkesutbildning och den akademiska yrkesrollen betonas tydligt redan på utbildningen och av dietisternas riksförbund (drf). De flesta dietister i Sverige är organiserade i Naturvetarna, ett SACO-förbund dit drf är anslutna.
Och visst är det ett akademiskt yrke, mitt yrkeskunnande är min arbetskraft. Viktigt att ständigt hålla sig a jour med den senaste forskningen och produkterna inom området. Jag gör inga tunga lyft, jag producerar inget reellt mervärde (även om ordet vårdproduktion då och då förs fram från ledningen). Men hur svårt det än kan vara att bortse från utbildningens, yrkesförbundets och samhällets bild av akademiker som endast akademiker i någon slags allomfattande medelklass så kvarstår faktum att dietistyrket är ett vårdyrke, ett vårdarbetaryrke. Majoriteten av Sveriges dietister jobbar inom landstinget med ständiga sparbeting, i många fall stressigt med underdimensionerad bemanning, dålig löneutveckling och få möjligheter till vidare avancemang i hierarkierna. Jag känner större samhörighet med de sjuksyrror, sjukgymnaster m.fl. som jobbar på min avdelning, som delar min vardag, eller för all del med industriarbetaren på Volvo, än jag gör med min chef, än jag gör med landstingsdirektören, eller än jag gör med de drivna entreprenörer inom ”kost och hälsa” som mitt förbund vill framställa oss som.
Inom min förvaltning är vi bara en handfull dietister, på min lokala enhet bara jag. I övrigt finns det inga andra yrkesgrupper organiserade i Naturvetarna där jag jobbar. Den styrka i antal som facket i min värld syftar till finns inte för oss. (Nu hade det kanske inte spelat någon större roll ändå eftersom Naturvetarna är ett av de förbund som förhandlar fram sifferlösa kollektivavtal, förespråkar individuell löneförhandling och stor lönespridning.) Vi är heller inte ensamma, min arbetsplats består av många olika yrken där alla är anknutna till olika yrkesförbund snarare än att organisera sig efter bransch för att företräda de gemensamma intressen som finns på de olika arbetsplatserna.
Dagens arbetarklass ser kanske inte ut som den gjorde för hundra år sedan. Men den del av befolkningen som tvingas sälja sin arbetskraft, kunskapsbaserad eller inte, för att få mat på bordet utan någon reell möjlighet att någonsin höja sig från den klass de tillhör är stor som någonsin. Med en svag och splittrad fackförenings- och arbetarrörelse och utan det fysiska beviset på det mervärde arbetaren producerar i form av en vara kan göra självbilden som arbetare och nödvändigheten av socialismen svår att ta till sig. Men jag har insett att jag inte gynnas av att stå ensam mot min arbetsgivare, att jag inte gynnas av att istället för att stå tillsammans konkurrera kollegor emellan på arbetsgivarnas villkor. Med finanskris och klimatkris som avlöser varandra har behovet för ett nytt ekonomiskt system aldrig varit större i mina ögon och det är VI som tillsammans har möjlighet att förändra det! Därför har jag organiserat mig i Socialistiska partiet.
Röda Lund 