Svar på tal om Libyen

Aftonbladet 24 mars: "Mitt i öknen utanför staden Ajdabiya där Libyens folk kämpar för sin frihet mot Gaddafis legosoldater kommer en man gående. På ena axeln bär han en gitarr, på den andra ett granatgevär. ”Peace” ropar han till Aftonbladets team innan han fortsätter mot fronten."

Här följer några korta svar på påståenden som jag stött på sedan NATO införde den flygförbudszon som rebellerna i Libyen vädjade om. Jag har försökt hålla svaren korta så att läsaren inte tröttnar. Det ska tilläggas att det finns många problem för revolutionen både nu och tidigare. Ett sådant är t.ex. det faktum att en stor del av den libyska arbetarklassen varit utländsk och flydde när upproret startade istället för att ansluta sig till det. Ett annat är den brist på information som vi hela tiden lider av pga upprorets intensitet, vilket gör det svårt att göra bra bedömningar av bl.a. rebellernas struktur och militära förmåga. Vi har också svårt att via oberoende källor värdera olika städers befolkningars reaktioner på de senaste händelserna.

Sedan Khaddafi med tanks, flyg och artilleri försökte krossa och återta rebellkontrollerade områden har upproret tvingats till en arena som inte är fördelaktig för revolutioner. Istället för massdemonstrationer som de på Tahrir-torget i Egypten har revolutionen ”specialiserats”; dvs övergått till en rent militär uppgift. Just pga denna utveckling – och för att jag solidariserar mig med upproret – ansåg jag det var rätt av rebellerna att begära flygunderstöd för att om möjligt driva revolutionen till sin seger. För en sak är säker: Hade franska mirage-plan inte hindrat Khaddafis framryckning mot rebellfästet Benghazi, så hade revolutionen med all säkerhet krossats.

Flygförbudszonen infördes för att hindra revolutionen
Det är en mycket märklig slutsats, eftersom Khaddafi var i färd med att slå sista spiken i upprorets kista. Att då börja bomba dennes militära ställningar och hindra dess offensiv som syftade till att krossa upproret låter inte särskilt troligt. Tvärtom så ledde de första dagarnas bombningar till att kraftigt flytta fram rebellernas positioner, varpå flera större städer återtogs.

Upproret är en strid mellan olika klaner och egentligen mellan östra och västra Libyen
Påståendet saknar grund eftersom upproret varit omfattande även i de västra delarna, och inte minst i Libyens tredje största stad Misrata, bara 20 mil från huvudstaden Tripoli.

USA bombar för att de har intresse av oljan i Libyen
Den oljan var på inga sätt eller vis svår att få tag på innan upproret. Tvärtom är listan på utländska oljebolag i landet lång: ENI/Agip, Italien, Repsol, Spanien, Total, Frankrike, OMV, Österrike, Wintershall/BASF, Tyskland, Statoil Hydro, Norge, Tatneft, Ryssland, Shell, Holland, BP, Storbritannien, Occidental, USA, Conoco Philips, USA, ­Exxon Mobil, USA, m fl. I själva verket finns det en rad anledningar till att USA, England och Frankrike agerat. En av många är, och som många gånger glöms bort, det tryck den egna befolkningen skulle kunna utgöra på dessa länders ledare. Den nu djupt impopuläre franske presidenten Sarkoszy, och andra med honom, kunde med all säkerhet förvänta sig en storm av kritik från den egna befolkningen om de inte gjort något åt Khaddafis mord på sin egna befolkning.

Khaddafi är den mest progressiva ledaren i området och antiimperialist
Vad som är progressivt är förvisso upp till var och en, och därför får man fråga sig om följande fakta är progressiva eller inte: Under lång tid bedrev Al-Qaida terrorverksamhet i Libyen vilket ledde till att Libyens militär och säkerhetstjänst blev världsledande i att ha kunskap om hur terroristerna agerade. Detta såg USA som en stor tillgång efter 11 september 2001 och efter att Khaddafi vid upprepade tillfällen erbjöd USA denna kunskap blev så Libyen till slut en accepterad partner och det embargo som varit mot landet hävdes. 2007 skriver man under avtal med flera multinationella företag som i korthet innebar omfattande privatiseringar. Så här formulerade Libyska konsultbolaget Phoenicia Gruppen innebörden:
”business confidence has reached an all time high among the Libyan private sector and foreign companies looking to invest in Libya, a result of astute government policies in streamlining the business and legal regulatory framework and government support of private sector and entrepreneurial growth.”

Varför bombar inte USA Colombia eller Saudiarabien om de nu vill stödja kamp mot diktatur och orättvisor?
USA bombar inte länder av någon annan anledning än att det ligger i deras egna intressen. Både Colombia och Saudiarabien är nära allierade till USA.

Rebellerna i Libyen består av Al-Qaida och har stöd av CIA
Den programförklaring som rebellernas råd i Benghazi antagit är klassiska demokratiska krav som ingen trogen islamist ens skulle ta i med tång. Däremot finns det säkert både en och annan Al-Qaida-medlem som gärna ser att deras motståndare Khaddafi störtas. Att CIA idag stödjer rebellerna är dock självklart. CIA finns överallt och särskilt där det pågår en amerikansk militär operation. I dagsläget är CIA i Libyen av främst två skäl:
1) Söka och binda upp allierade som man kan utöva inflytande på vid ett eventuellt fall för Khaddafi.
2) Samla in information om libyska militära ställningar och förflyttningar för att underlätta bombningarna av desamma.

Rebellerna i Libyen är en fraktion av den nationella borgarklassen
Upproret i Libyen är ett försök till s.k. ”demokratisk revolution”, eller ”politisk revolution”, som man också kan kalla det. Den är folklig till sin karaktär och samlar folk från alla samhällsklasser kring sin uppgift att störta Khaddafi. Utan tvekan befinner sig alltså delar av den libyska borgarklassen på rebellernas sida, och andra delar på Khaddafis sida.

Det är bara genom masskamp som man kan göra revolution och då på ett radikalt politiskt program
Masskampen i Libyen har varit ett faktum sedan dag 1. Men man ska inte blanda ihop saker och ting, och man ska kalla det vid sitt rätta namn; Detta är inte en socialistisk revolution, precis som det inte var det i Tunisien eller Egypten. Det är alldeles uppenbart att det gick att störta diktatorerna Mubarak och Ben Ali utan att rörelsen hade ett tydligt program för socialismen. Däremot kan alla demokratiska revolutioner övergå i en ny fas, så som den gjorde i Ryssland 1917 eller i Portugal på 70-talet. Då gäller det att vi socialister ända från början har stött revolutionen, och inte motarbetat den, för att våra lösningar ska vinna gehör.

Man borde förhandlat istället för att införa flygförbudszonen
Det beror så klart på vem du frågar, men inte om du frågar revolutionärerna. Khaddafi var glasklar med att han skulle avrätta de upproriska och gjorde också så i de städer han intog. Revolutioner förhandlar inte med diktatorer när de har segern inom räckhåll – de försöker störta diktatorn och använda det momentum som finns. Med Che Guevaras ord: ”Alltid framåt mot segern”.

Nu kommer fler dö pga bomberna och att inbördeskriget förlängs
Det är mycket möjligt. Men revolutionärerna gör inte revolution efter en kalkyl om hur många som räddas eller går under. De gör revolution därför att de måste. Det var Khaddafi som med sina massakrer på demokratikämpar satte ribban, och för revolutionen fanns i det läget bara två val: Antingen avbryta eller inleda ett väpnat motstånd.

USA har aldrig stött något folkligt uppror och kommer aldrig att göra det
Det är ganska ointressant, eftersom rebellerna begärde flygunderstöd utifrån sina intressen, och inte USA:s.

Socialister kan aldrig vara på samma sida som imperialismen
Jo, det kan dom. I kriget mot Hitler gick det alldeles utmärkt. På samma sätt såg ex. Tyskland med glädje på hur de ryska revolutionärerna störtade tsaren eftersom Tyskland trodde att detta skulle försvaga Ryssland i första världskriget. Vi revolutionärer förhåller oss dock inte till vem som hejar på oss, utan på vilka möjligheter vi har att flytta fram våra positioner och uppfylla våra mål och delmål.

Ämnet är enormt, och mängder av inlägg har skrivits i tidningar och på nätet. Det är möjligt att vi får anledning att på Röda Lund återkomma till ämnet, men just nu får det räcka. För den som vill läsa mer rekommenderas Kildén & Åsman som skrivit många mycket bra inlägg, och inte minst detta: Libyen – en revolution i våra hjärtan. Läs även Gilbert Achcars Libya: a legitimate and necessary debate from an anti-imperialist perspective

En sista sak bara: När frågor är så komplexa som de är just nu vad gäller Libyen så kommer många inom vänstern att komma till helt skilda uppfattningar. Låt oss dock föra diskussionen kamratligt och seriöst. Vi har en egen revolution att ta hand om. Glöm inte det.

SvD DN DN2 DN3 DN4 AB AB2 VG VG2 GP GP2 Exp HD Svt

12 reaktioner på ”Svar på tal om Libyen

  1. Å ena sidan försöker västmakterna ge intrycket av att man ”stöder” upproret mot Khadaffi, å andra sidan har man infört ett vapenembargo som riktar sig lika mycket mot båda sidor. (Se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4431082 ) Eftersom Khadaffi är beväpnad till tänderna och rebellerna nästan endast har handeldvapen är ju detta ett de facto STÖD till Khadaffi. Det börjar alltmer likna Bosnien.

    Man vill alltså kontrollera situationen genom sitt luftherravälde men vill inte att oppositionen segrar av egen kraft.

  2. Så att folk ska förstå vad som gäller här:
    1) Ska ni debattera här så får det vara underbyggda argument med källor.
    2) En någorlunda saklig och kamratlig ton ska användas.

    Dessa regler har vi ruckat på tidigare, men inte när det kommer till detta inlägget. Jag skulle även vilja be eventuella läsare att inte skriva allt för långa inlägg, så det blir möjligt för mig att svara på dem.

  3. Röda Lund:
    Antar att det är mitt inlägg du menar?

    Vad vill du ha källor på?
    Kommer du lämna källor?
    Vad var inte någorlunda sakligt eller kamratligt?
    Hur korta inlägg kan du svara på?

  4. Jag har faktiskt svarat på det inlägg du skrev, men valde i sista stund att dra tillbaka svaret och ditt inlägg eftersom ditt inlägg var spekulativt, använde guilt by association-argument, riktar in sig på vilseledande sidospår, och saknade källor. Jag tar helt enkelt inte in inlägg som beskriver upproret som ”islamistrebeller”. Nån slags nivå får vi ha i debatten. Om det finns något märkligt i mitt inlägg som kräver källor eller behöver utvecklas så får du gärna påpeka detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s