Vi får stå med mössan i hand

Just idag är jag stark- Kenta

En snubbe jobbade som timvikarie på en förskola och hade fått ett erbjudande om ytterligare en månads arbete. Men två dagar före julafton förklarade personalchefen att det var nock. Några föräldrar hade sett en bild på snubben på Facebook, där han hade på sig en Pornstar-mössa, och hört av sig till förskolan.

Förskolans ägare att det inte finns några klagomål på mannens arbetsinsats, utan det är bilden med mössan som gjort att han inte får arbeta vidare.

Ok. Det är såhär det går till, kamrater. Det är så här det går till när borgarklassen flyttar fram sina positioner. När arbetaren kuvas och får veta sin plats. Det är så här det går till utan starka och aktiva fackföreningar, och det är så här det går till utan ett politiskt parti som i det offentliga säger ifrån och står på småfolkets sida. Detta är bara ett exempel. Ett väldigt litet exempel, men samtidigt ett väldigt tydligt sådant. Vi jobbare, ungdomar, arbetslösa, sjukskrivna, som inte tillhör eliten, vi ska hålla käften och bete oss som den härskande klassen vill. Det är alltifrån att tvingas jobba trots att man är sjuk, bli av med sin a-kassa och stå med mössan i hand, eller böna och be till socialen för en bostad när man vill flytta hemifrån.

Vissa kanske säger att det här är ett extremfall och att det där nog är rätt ovanligt. Ja, det är säkert både ovanligt och vanligt. Ovanligt i bemärkelsen att det sällan går till exakt så här – att några föräldrar i överklass-kommunen Täby (tror ni det blivit samma reaktioner i arbetarområdet Linero i Lund?) hamnar i media efter att ha fått någon kickad. Vanligt att det händer fan så mycket oftare än vi kan tro. Den unkna moral och den äckliga översittarattityd som frodas hos överklassen och som inte minst blivit tydlig i programmet Hollywoodfruar, är vad som nu alltmer prackas på oss därför att dom känner att dom inte bjuds på motstånd. Överheten tar för sig alltmer. Hårdare straff, arbetskraftsinvandring som pressar lönerna eftersom facket står still, unga som ska ta skitjobb för en skitlön, censur i den borgerligt kontrollerade median, attacker på arbetsrätten, hjärntvätt av unga och gamla till att bli passiva konsumenter av skit.

Samhällets tumskruvar dras åt. In till sista blodsdroppen ska vi stressas, likriktas, och pressas. Mer ska göras på mindre tid. För att döva vår ångest har vi fått lyckopiller och annat legaliserat knark, men orken tryter hos allt fler. Kanske du inte ser det fullt ut än, men erkänn att tecknen i skyn blir allt fler. När ska alla arbetare och ungdomar där ute förstå att det är dags att släppa fjärrkontrollen och bjuda på stenhårt motstånd? Det är ingen omöjlighet att bygga upp det som raserats, och att ta nya steg mot ett bättre, rättvisare, jämlikare och mer omtänksamt Sverige. Det räcker nu!

Läs ett riktigt bra inlägg från Arbetarperspektiv: Entreprenören – en hjälte?

Se filmen Kamrater, motståndaren är välorganiserad om hur svenska gruvarbetare tog strid för människovärdet och skickade en chockvåg genom borgarklassen och dess köpta politiker. Eller se det här klippet om arbetarna på Lagena som förra året gick ut i vild strejk: Lagenas arbetare i uppror – ”De varslar i onödan”