Ekosocialister förena er!

Just i detta nu håller en propagandagrupp på att utarbeta en klimatkampanj. Det är unga SP:are som varit och är aktiva i Klimataktion och Klimax, och aktivister från COP15-dagarna i Köpenhamn. Tillsammans med SP:are, socialister och folk som stödjer oss och kampanjen kommer vi under våren att lyfta frågan om klimatet ytterliggare. Det kommer bland annat att synas här på Röda Lund, men också i en rad offentliga möten och aktioner. Är du intresserad av att bygga denna socialistiska klimatkampanj så ska du kontakta Socialistiska partiet på din ort. Kontaktuppgifter finns på SP:s hemsida. Vi måste bygga en klimatrörelse NU, och utarbeta ett alternativ NU. Innan det är försent! Den uppgiften har vi i SP tagit på oss, och är du socialist och klimatvän så är det bara att haka på.

Idag skriver bloggaren Guldfiske en utvärdering om COP15. Den ska vi läsa. Samma sak med Fältbiologernas nya nummer som rapporterar om klimatrörelsen. Snart kommer Fjärde Internationalen hålla världskongress och diskutera och komma fram till analyser kring lösningar på klimatfrågan. Inom Fjärde Internationalen samsas experter på klimat med aktivister som kallar sig ”ekosocialister”. Vi fattar att det inte är kapitalismen som kan lösa klimatkrisen. Det är ju det systemet och den profitjakten som skapat den! Därför är miljöpartiets förslag om att sälja SAS helt omdömeslöst. Lägg ner inrikesflyget i Götaland och Svealand, säger jag.

En ny klimatrörelse född?

Är en ny klimatrörelse född? Det kommer visa sig de närmaste månaderna. Den biokris vi står inför är allvarlig, men rörelsemobiliseringen under COP15 – trots CJAs initiativ – visade på hur lång vägen kvar var att gå för att bli en rörelse av rörelser som klarar av att utmana både den gamla fosilkapitalismen och den ineffektiva ”gröna” kapitalismens dödsrace och tillväxtjakt mot undergången – i olika hastigheter. Snarare än att vara ett nytt Seattle tog COP15-mobiliseringen över toppmötesprotesternas och sociala forumens alla svagheter: risken att bli ännu en opionsrörelse fjärran från våra vardagsliv, fastna i forum som alternativmässor där alla försöker sälja sin egna lösning, gatuaktivister som rusar huvudstupa mot nästa aktionsmål i de ständiga försöken att avlegitimera de globala institutionerna.

Varje dag nya aktioner, nya aktionsplaneringar, nya polisraider, nya gatudemonstrationer, nya föredrag, nya utställningar. Men ingenstans under Köpenhamnsdagarna satt vi ner och verkligen diskuterade aktivister och organisationer emellan hur vi skulle ta med denna rörelse hem, vad vi skulle göra efter toppmötet, vad klimaträttvisa – ihopkopplandet av tillväxtkritiken, kampen om kontrollen och användandet av naturtillgångar, energi och allmänningarna, bemötandet av biokrisen och ekonomiska krisen – innebär för oss rent konkret, hur vi organiserar oss kring det och vilka maktmedel vi har för att faktiskt genomföra en kursändring. Nu börjar det hårda arbetet.

Läs hela texten: COP15 – Ett nytt Seattle?

Fakta om klimatet från Biology and Politics:
Felaktig slutsats av Miljöpartiet att staten bör sälja SAS
Januari 2010 var en ovanligt varm månad…
2009 näst varmaste året på 130 år: klimatförnekarna fantiserar vidare

Ett socialistiskt alternativ till klimatkrisen och kapitalismen: Kris, klass och klimat

Läs även andra bloggares åsikter om COP 15, Kimat, Klimatet, Miljö, Klimataktion, Klimax, Socialistiska partiet, Fältbiologerna, ekosocialism

Vill du jämna ut oddsen? Gå med i facket

Malmö i uppror

Utanför väntar ett folk i svält – väntar ett land som bjöd
Svältande barn och mödrar sablar och bojor för bröd.
Utanför väntar en värld i brand frälsningens vårhögtid
-utanför väntar historiens största och stoltaste strid!
Så låt oss smida vår kedja fast och binda oss samman hårt
vänner, i helig förvissning om att landet vi drömt blir vårt!
Varje man i vår här kamrat och varje kamrat en tolk
åt allt det bästa som känts och drömts av Sverges förtrampande folk.

ur ”Prolog”, av Ragnar Jändel

En folkmassa på flera hundra angriper poliser som ställt upp sig på linjer. Från smågatorna kring Möllevången strömmar barn så unga att de inte ens hunnit bli tonåringar. Massan slår med våld till mot affärerna på torget. Ridande polis väller fram. I händerna har dom blanka tillhyggen och striderna sprider sig ända bort till Rosengården. Högern och pressen anklagar yrkesrevolutionärer för att sprida oro bland befolkningen.

När hände detta? tänker ni. Vad är det för små-terrorister som nu varit i farten? Är det dom där reclaimarna? Eller är det fotbollshuliganer som varit och druckit pilsner inför ett derby? Nej, de som sprider skräck i näringsidkare och polis på Möllan är inte unga rånluvemaskerade eller hejaramse-skrålande bråkmakare. De är allesammans kvinnor, de är 300 stycken, och de anser att maten, och inte minst potatisen, blivit för dyr. Året är 1917 och Malmö och Sverige står inför en socialistisk revolution.

Historien om den svenska arbetarrörelsen och dess politiska och organisatoriska utveckling är i mångt och mycket en historia som har sitt ursprung från de skånska slätterna och städerna. Det var utopisten Nils Herman Quiding som, efter observationer av Malmös arbetares armod, i mitten av 1800-talet formulerade några av de första svenska idéerna om ett kommunistiskt samhälle utan klasskillnader och fattigdom. Det var agitatorn August Palm som med sitt föredrag ”Hvad vilja socialisterna?” på Hotell Stockholm i Malmö den 6 november 1881 inledde det socialdemokratiska pionjärsarbetet. Och det var Axel Danielsson som med sina djupa marxistiska kunskaper och organisatoriska talang var med och befäste den socialdemokratiska rörelsen, bland annat genom skapandet av tidningen Arbetet 1887.

Den 17 mars 1917 vaknade Malmö till ännu en dag av bitande vinterkyla. Knappt något bröd fanns att finna, och den potatis som blivit dess substitut hade nu varit slut i två veckor. Det fanns inte längre något livsmedel som kunde fylla de hungrande arbetarnas näringsbehov, och i många fall måste två arbetarfamiljer dela på en lägenhet som inte ens var stor nog åt en familj. Svälten och nöden var ohygglig. Den stränga kylan gjorde det omöjligt att uppbåda den fastfrusna potatisen ur jorden, och samtidigt höll många handlare på sina förråd så att potatispriset kunde hållas uppe.

Men trots detta var den 17 mars en dag som skulle ingjuta nytt hopp i de hungrande massorna. Denna dag var inte längre tidningens huvudsidor upptagna med det pågående världskrigets böljande strider. Rubrikerna i tidningen Arbetet skrek ut den stora nyheten: ”REVOLUTION I RYSSLAND”, ”RYSSLAND; REVOLUTIONENS LAND”. Tsaren hade störtats och Malmös arbetare kunde läsa att de djupgående förändringar de slogs för nu äntligen skulle realiseras i det stora landet i öster. Arbetets journalister var eld och lågor och skrev stolt om hur revolutionen letts av de socialdemokratiska fanorna och om hur det som förut verkat omöjligt nu plötsligt blev verklighet: Amnesti för politiska fångar, allmänna val, fullständiga fri- och rättigheter, avskaffandet av soldaternas sociala inskränkningar, polisens ersättande av en demokratisk milis.

Den 9 april samlades i Malmö sammanlagt 1 100 människor vid två separata påskmöten för att dryfta den nuvarande situationen. Ett av mötena bevistades av bland andra den socialdemokratiske riksdagsmannen Gunnar Löwegren, som med följande ord uppmanade Malmös arbetare till återhållsam tillförsikt:

”Hoppas att det måtte gå här som i Ryssland – naturligtvis med reservation för revolutionen, något som vi icke behöva här då vi ha andra medel.”

Men Löwegren talade inför döva öron. En svältande människa kan inte i längden förklara för sin familj att maten måste vänta tills representanterna har gjort sitt. Hon griper efter minsta halmstrå för att trygga sin och sina närmstas framtid, och när hon märker att hon inte är ensam i sin nöd, formeras den enskildes vrede mot de som redan har till en kollektiv kraft som få kan tygla. Denna vredens, eller hatets om man så vill, kraft briserade för första gången förmiddagen den 14 april när en grupp arbetarkvinnor bevistade Möllevångstorget.

Klicka: Peps Persson - En del och andra

Det var ingen stor händelse som fick kvinnorna den dagen att handgripligen visa sitt missmod. En potatisförsäljerska hade försökt sälja sina korgar med potatis för det hutlösa priset av 30 öre litern, 5 öre mer än på Drottningtorget samma dag. Och den stora massan av kvinnor som samlats angrep nu ”månglerskan”. Man välte ut hennes korgar på torget, något som upprepades fyra gånger innan kvinnan kände sig nödsakad att kalla på polis, för att sedermera ”ta till schappen”. Även en lantman fick sina korgar omkullvälta samtidigt som han bombarderades av korgarnas innehåll. Inga omhändertaganden verkar ha gjorts, vilket kan förklaras av det stora antalet deltagare.

Möllevångsincidenten var bara en i raden av spontan aktion i Sverige dessa dagar. Över hela landet drog stora demonstrationer och strejker genom städerna för att kräva ökad livsmedelstillgång och höjda löner. På många håll konfiskerade man även livsmedel från handlarna och/eller genomförde inspektioner av förråden.

Knappt två veckor senare kom de från alla håll. 2 000 gick landsvägen från Limhamn, 500 från Arlöv, 150 från Lomma, och till slut stod det en 30 000 människor stark skara på Stortorget i Malmö. Inga fanor bars och endast ett standar kunde skymtas över människomassan, som löd: ”Högre lön, mera bröd”.

Det var arbetarkommunens styrelse som kallat till demonstration, och ur folkhavet steg nu sju representanter fram för att lämna fram en rad krav till borgmästare W. Skytte. Några av kraven var:

• Slut på hungerpolitiken

• Stoppande av all livsmedelsexport

• Reglering av alla livsmedel och lägre maximipriser Större brödransoner för arbetare – särskilt för dem med hårt arbete – möjliggjord eventuellt genom

• Minskning av de förmögna klassernas ransoner

• Billigare mjölk

• Kraftiga åtgärder mot obefogad hyresstegring och för avhjälpande av bostadsbristen

• 8-timmars arbetsdag samt höjning av reallönerna till 1914 års nivå

Det pyrde i leden, och snart var det dags för de årliga 1 maj-demonstrationerna. Det började florera rykten om ett internationellt uppror, och i Malmö, och i resten av Sverige, hade ”små röda lappar” spridits som talade om en socialistisk revolution. Men någon revolution kom aldrig. Tvärtom blev 1 maj den lugnaste på länge. Kanske var det pga det nyinstiftade nationella rusdrycksförbudet.

Huvudtalare var Gustav Möller från partistyrelsen. Möller tillhörde en av partiledaren Brantings tre ”skånska korpraler” (Ett nedsättande epitet. De andra två var Värner Rydén och Per Albin Hansson. En annan benämning på de tre var ”streberherrarna”), och hade haft kontakter med de ryska revolutionärerna. Hans tal berörde i radikala ordalag den nuvarande situationen och konstaterade, nästan i förbifarten, att ”vi skulle kunna göra revolution, (långvarigt bifall) men därmed inte sagt att vi komma att göra det”. Klart var i alla fall att ”ur denna kris måste Sverige gå ut som en verklig demokrati”.

Så skedde också. Samma år fick Sveriges män allmän rösträtt. Ett par år senare även kvinnorna. Det socialdemokratiska partiet skulle snart inleda en lång period av regeringsinnehav. Sakta men säkert byggde man upp ett välfärdssamhälle och kompromissade sig fram mellan radikala arbetarröster och profithungriga kapitalister. Snart var perspektivet om en svensk revolution efter rysk förebild mest en smått naiv dröm som ibland dammades av vid de årliga 1 maj demonstrationerna.

Idag menar många att vi är tillbaka där det en gång började. Denna gång sprängfyllda med historiens lärdomar.

Läs mer: Hungerrörelsen 1917 – 90 år sedan hungerupproret skakade Sverige
Röda Malmö: Malmö by bike
3000 tecken: De värsta kravallerna i Lunds historia
Röda Lund: Lund visar vägen
Se även: Den tidiga socialdemokratin av Håkan Blomqvist & Kjell Östberg

Hungerdemonstration på Stortorget i Malmö den 25 april 1917 med ca 30.000 deltagare. Foto: Malmö Museers bildarkiv

Läs även andra bloggares åsikter om 1917, Hungeruppror, Kravaller, Malmö, Möllan, Möllevångstorget, Revolution, Rosengården, Socialdemokraterna, Svensk revolution, Uppror

Veckans Varning

Veckans Varning (Klicka!)

Tidigare: Veckans Varning

Läs även andra bloggares åsikter om Hip Hop, humor, Rap, Rap Battle

En skåning som ni vet är alltid trygg

Vi skåningar är ett fint släkte. Visst kan vi vara litta pessimistiska och vrånga ibland, men i grund och botten är vi ett jädrigt bra gäng som för det mesta bara vill väl. Vi hyllar skåningen med följande klipp. Kjell finns f.ö. på Facebook nu också. Klicka och gå med: Gubben i ‘Ullared’ som använder en hel flaska tändvätska på en gång. Om alla hade varit så hjärtliga, roliga och avslappnade som denna familj tror jag Sverige och världen sett mycket bättre ut.

Sydsvenskan gör idag en större kartläggning av ”Gängen som plågar Malmö”, samt ”Rånvågen var gängens plantskola” och ”BAKGRUND: M-falangen, K-falangen, Black Cobra och Lion Family”

Sydsvenskans chefredaktör avslutar:

Citat:

Frågan är om de begår brott just för att de kommer från andra länder. Vår reporter på fältet besvarade frågan med en analys som jag delar till fullo:

”Alla som arbetar med detta på nära håll är eniga om att det inte är invandrarskapet i sig som gör dem kriminella. Utan utanförskapet.”

(Tack till elvis för tipset)

Röda Malmö: Kriminella uppgörelser i Malmö

Läs även andra bloggares åsikter om Kjell i Ullared, Rose-Marie, Skåning, Ullared

Klass och sexualitet funkar bra ihop

Det har de senaste veckorna har det blossat upp en debatt kring en socialdemokratisk tidskrift som heter Arena. Kanske inte så spännande tänker vi först? Men den kritik som sossen Daniel Suhonen och Dan Josefsson och Kajsa Ekis Ekman framfört mot Arena är intressant, inte bara för att det är en kritik mot tidningen, utan för att det berör hela vänstern i bredare bemärkelse i form av teori och praktik.

Upp med hakan, vänner!

Röda Lund tillhör dom som tycker det är viktigt att snacka klass. Det är därför vi är socialister, eftersom vi är övertygade att klassamhället ställer till med en massa skit här i världen och ökar orättvisorna mellan människor. Kritiken mot Arena går just ut på att de inte snackar klass utan andra saker, sexuell frigörelse och liknande. Men vad är det för fel med det?

Nej, det är jättebra att diskutera sexualitet och dess roll i samhället. Ett exempel är hur heteronormativitet (alltså att de flesta utgår från att människor tänder på det motsatta könet) får en massa negativa konsekvenser för personer som inte passar in i den normen. Som socialister vill vi ha ett samhälle där människor är fria att leva och vara som de vill, och därför krossar vi mer än gärna heteronormen.

Vår bloggkollega Svensson skriver:

Jag kan hålla med om att det inte räcker att snacka klass, men samtidigt är klassperspektivet och jämlikheten det viktigaste. Det står inte i motsättning till att prata om jämställdhet, rasism och sexualitet utan är en förutsättning för att kamp mot förtryck av sexuella minoriteter, mot rasism och mot kvinnors underordning ska vara möjlig.

Alltså, det är hur viktigt som helst att bekämpa rasism, homofobi, bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor mm. Men många av dessa saker bekämpas bäst genom att ses i ett sammanhang där klassglasögonen sitter kvar, där inte ex kvinnokampen plockas ut för sig och ses som något helt fristående, som inte påverkas av klass. Det handlar egentligen om vilka prioriteringar vi gör. Klart att vi inte tycker det är dåligt om Östermalmsbruden kämpar för att slippa sexuella trakasserier på Stureplanskrogen. Men om vi skulle bestämma agendan för en feministisk politik skulle den handla om högre löner för kvinnor i den offentliga sektorn och liknande frågor som samtidigt är klasskamp.

Det handlar om hur vi bäst motverkar att de här förtrycken uppstår och återskapas. Det liberala sättet att gå på olika sorters problem går på symtomen, inte orsaken. Vi vill istället förändra det materiella, den ekonomiska basen i klassamhället. Det här är ingen lätt fråga. För visst går det att göra vinster för HBTQ-personer (homo, bi, trans, och queerpersoner), kvinnor och invandrare mm utan att klassamhället påverkas. Det är således inte oviktigt att ha det perspektivet också. Naturligtvis är det bra att bögar kan gifta sig, om handikappade får utökade rättigheter eller om andelen invandrare i riksdagen ökar. År 2010 är det knappast någon som heller tror att det räcker att krossa klassamhället för att bli av med homofobi, kvinnoförtryck eller främlingfientlighet, det sitter djupare än så och kräver fler perspektiv.

Men problemet, det som kritiken mot Arena handlar om, är att vänstern börjar anamma det liberala synsättet, kallat identitetspolitik, som går på symtomen. Kapitalismen tjänar på att invandrare och kvinnor utnyttjas inom låglönejobb eller en konsumistisk och identitetsbaserad bögkultur. Marknaden är expert på att exploatera olika grupper i samhället. Därför måste vi istället bryta med samförståndsandan, bryta med kapitalismen och återinföra klassperspektivet. Samtidigt som hela vänsterrörelsen skulle må bra av att integreras med exempelvis queerrörelsen i större utsträckning för att inte bli hemmablind. Att vänsterröreslen idag domineras av vita män är ett verkligt problem som jag inte vill sopa under mattan.

HBTQ-personer, kvinnor och invandrare är faktiskt en majoritet av arbetarklassen. Klasspolitik handlar inte längre om en vit man som jobbar på en industri. Att stå på arbetarklassens sida idag innebär faktiskt att sätta kvinnor, invandrare och HBTQ-personer i främsta rummet, om inte måste vi se till att så sker.

Läs också Arenas svar: De falska profeterna
Våra partikamrater Blomqvist och Östberg i Aftonbladet
Alexander Chamberland: Makt mäts inte bara i pengar
Svensson: Människan – snällare än du tror

Läs även andra bloggares åsikter om Arena, Daniel Suhonen, Feminism, HBTQ, Klassperspektiv

Hjälplärare för både unga och vuxna

Jag ställer mig positiv, så här på morgonkvisten, till sossarnas förslag om hjälplärare. Den svenska skolan brottas med många problem, och det främsta är definitivt underbemanning och lite resurser. Vem tror att man kan lära barn matematik ensam i en klass på 25 stycken 11 åringar, varav hälften sitter med händerna uppsträckta, och fem av dom ser till att störa de andra därför att de har myror i brallorna? Ja, det går ju så klart, men det tar onödigt lång tid.

Därför vore det en jättehjälp och väldigt nyttigt om läraren fick stöd och friskt blod i form av en ung person som just lämnat ungdomsstadiet för att ta sig in i vuxenvärlden. Det vore väldigt värdefullt för den unge vuxne också. Som 20-åring är man inte färdig, och mycket finns kvar att förstå och lära i att vara i samhället.

Svenskan skriver: Tanken är att driftiga elever kanske jobbar som lärare i ett par år och fungerar som kunskaps- och vitamininjektioner och sedan går vidare med sin ordinarie karriär. Eller så får de smak för skolan och skaffar behörighet och fast anställning.

Det enda problemet jag ser är att det finns så många idioter där ute, och att flera av de som skulle söka sig till tjänsterna i många fall kanske själva borde sitta i skolbänken eller ha en hjälplärare.

Därför är det ypperligt att sossarna kommer med en motåtgärd för att korrigera så att vi inte får en massa folk som inte fixar det. Att införa ett test – ungefär som ett nationellt prov – för hjälplärare och kombinera detta med arbetsintervjuer skulle göra det betydligt lättare än idag, då man utgår från betygen, att hitta bra folk.

Nytt blod och nya kunskaper är också vad många äldre lärare är i stort behov av. De kommer i.o.m. sina nya kollegor att på köpet få en rejäl dos intryck och nya färdigheter som de annars aldrig fått.

Läs även andra bloggares åsikter om Hjälplärare, Pedagogik, Skolan, Socialdemokraterna

Vart går Vänsterpartiet?

Nu har andra delen från diskussionen om Vänsterpartiets valplattform kommit. Den här gången är det America Vera Zavala från Vänsterpartiet som får ordet. I den första delen talade Håkan Blomqvist från Socialistiska partiet och den kan du se här: En strategi för vänstern.

more about "Vart går vänstern? ", posted with vodpod

Veckobladet ger oss insyn i (v) i Lund: Besinning inför valrörelsen

Läs också:
Röda Lund: Vänsterpartiet på avvägar
Röda Malmö: Ingen klargörande debatt
Röda Lidköping: Styrkeförhållandena måste förändras

Läs även andra bloggares åsikter om America Vera Zavala, Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet, Kapitalism, Valet 2010, Valplattform

Varför tänka själv?

På lunds universitet har man en uppgft: Serva kapitalismen med personal som kan utföra uppgifter som genererar vinst åt de som kontrollerar och äger företagen. Universitetet har denna inriktning därför att samhället ser ut som det gör. Samhället behöver valutaspekulanter – ja, då utbildas sådana. Samhället behöver chefer som säger till folk vad de ska göra – ja, då startar vi en kurs som handlar om detta. För att samhället extra noga ska se till att dessa för kapitalismen vitala grenar upprätthålls så utvecklas lönerna i önskvärd riktning. Att hjälpa hemlösa med sina liv är inte sällan 20 ggr mindre ”nyttigt” i reda pengar än att äga en fastighet. Att lära barn värderingar och att läsa är betydligt mindre värt än att köpa och sälja olika sorters valutor.

Ett socialistiskt universitet hade sett som sin uppgift att lära studenterna att försvara sina intressen, att agera solidariskt, att bygga upp ett samhälle som formas gemensamt och demokratiskt. Inte att korvstoppas in i en arbetsuppgift vars enda syfte är pengar och konsumtion. Framförallt hade ett socialistiskt universitet varit en avspegling av resten av samhället. Precis som dagens universitet är det. Ett sånt universitet som vi idag läser censurerar studenternas politiska tankar för att tvinga in dom i formen för kapitalismen. För kapitalismen behövs inga kritiska tänkare – för kapitalismen behövs de som producerar de varor som kapitalisterna genom reklam övertalar oss att köpa.

De enda som kan hindra dom är som vanligt alla vi andra.

Kulturbloggen skriver bra: Studenter på Lund får inte blogga om politik: men allt är ju politik?

Arbetarperspektiv: Brevet till Vanja

<strong>Från Konfliktportalen.se:</strong> Jinge skriver <a href=’http://jinge.se/mediekritik/nima-dervish-och-utpressningen.htm’>Nima Dervish och sexbilderna?</a>, Anders_S skriver <a href=’http://feedproxy.google.com/~r/Svensson/~3/_-01tFfOMsg/’>Varför är folk så lättlurade?</a>, Fredrik Jönsson skriver <a href=’http://frilansaren.se/fredrik/2010/02/05/forskingrad-partikassa-gav-boter/’>”Förskingrad partikassa gav böter”</a>, loaderrorready skriver <a href=’http://rodalund.wordpress.com/2010/02/05/nationen-for-alla-socialister/’>Nationen för alla socialister</a>, socforum09 skriver <a href=’http://www.dagenskonflikt.se/socforum09/bild-jpg-2/’>bild.jpg</a><p>För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.</p>

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Nima Dervish och sexbilderna?, Anders_S skriver Varför är folk så lättlurade?, Fredrik Jönsson skriver ”Förskingrad partikassa gav böter”, loaderrorready skriver Nationen för alla socialister, socforum09 skriver bild.jpg

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.

Nationen för alla socialister

Mäktig Valuta & Schackmatt FT. Sabotage - Vi tar ett hus LIVE @ Smålands Nation

På söndag kommer Smålands Nation ha s.k. ”hällsningsgille”. Själv vet jag inte riktigt vad det är, men jag antar att det är nån slags social grej för studenter. Hursom kommer iaf Röda Lund att vara där som informatörer för Socialistiska partiet. Vi kommer mingla, snacka och fika lite gott med trevligt umgänge. Varför inte titta förbi? Inte bara du som är student, utan även du som inte studerar på universitetet, men brinner för de socialistiska idéerna.

Några vi vet inte är välkomna är de SD:are som f.n. står på kö för att få stå vid skranket för att möta anklagelser om förtal. Dom verkar ha rätt mycket tid över till att anklaga antirasister som kommunisten Fredrik Jönsson för både det ena och det andra. Vi skickar härmed en tummen upp till Fredrik och önskar han all lycka i sin politiska kamp!

Smålands Nation presenterar stolt:

12:30 För helgen extraexklusiva Kalles bjuder på feta bakelser, fylliga mackor och fruktig juice för en billig penning. Under tiden vi fikar passar vi även på att ha ett hälsningsgille där det finns möjlighet att mingla med olika vänsterorganisationer.

14:30 Stadsvandring med Första Linjen. Smålands i samarbete med Första Linjen visar de bästa smultronställena i vänsterlund

16:30 Fika med quiz från stadsvandringen. Fina priser finns att vinna.

18:00 Vi bjuder på mat och mysig musik.

20:00 Thing-pong – Smålands eget Thing Pong Crew riggar upp pingisborden och tv-spelen och bjuder på en hejdundrande kväll med spel, spel och åter spel!

Studentleg krävs ej, alla intresserade är välkomna! Samtliga evenemang är alkoholfria! Vill du supa får du komma på vår färskaste klubb JackMe och dansa disco hela natten nu på lördag klockan 22 istället.

Smålands Nation, Kastanjegatan 7, Lund.

<strong>Från Konfliktportalen.se:</strong> socforum09 skriver <a href=’http://www.dagenskonflikt.se/socforum09/bild-jpg-2/’>bild.jpg</a>, Jinge skriver <a href=’http://jinge.se/mediekritik/synd-om-maud-olofsson.htm’>Synd om Maud Olofsson</a>, Anders_S skriver <a href=’http://feedproxy.google.com/~r/Svensson/~3/GARxk99-IU0/’>Bevara Södra Gårda!</a>, loaderrorready skriver <a href=’http://rodalund.wordpress.com/2010/02/05/vansterpartiet-pa-avvagar/’>Vänsterpartiet på avvägar</a>, Kaj Raving skriver <a href=’http://kajraving.blogspot.com/2010/02/reinfeldt-har-fortsatta-problem-med.html’>Reinfeldt har fortsatta problem med sanningen</a>, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver <a href=’http://ejnermark.blogspot.com/2010/02/johan-lundberg-och-elitismen.html’>Johan Lundberg och elitismen</a><p>För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.</p>

Från Konfliktportalen.se: socforum09 skriver bild.jpg, Jinge skriver Synd om Maud Olofsson, Anders_S skriver Bevara Södra Gårda!, loaderrorready skriver Vänsterpartiet på avvägar, Kaj Raving skriver Reinfeldt har fortsatta problem med sanningen, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Johan Lundberg och elitismen

För mer vänsterbloggar besök www.konfliktportalen.se.