Vi bygger ett arbetarparti som det var tänkt från första början! Inget fjäsk, svek, högersnack eller trams. På tre möten kommer medlemmar, sympatisörer och intresserade att diskutera och lära utifrån följande ämnesområden:
1. En annan värld är möjlig och nödvändig
2. ”Men socialismen har ju aldrig fungerat”
3. Anti-kapitalistisk rörelse i världen, Europa…och i Sverige?
På varje möte kommer en inledning att presenteras från olika föredragshållare.
Startar i vecka 7, förslagsvis tisdag 16 februari 18.30 (kan ändras efter önskemål). Följande två möten i vecka 9 och 11.
Den barnsligt löjliga debatten om Stieg Larssons skrivarförmåga rullar vidare. Röda Lunds favoritkrönikör Åsa Linderborg skriver på Aftonbladet kultur idag:
Håkan Blomqvist
”Jag ringer Håkan Blomqvist, historiker på Södertörn och tidigare chefredaktör för Internationalen, Socialistiska partiets tidning. Stieg Larsson skrev i Internationalen under 80-talet, ofta under pseudonymen Severin, om högerextremism och USA-imperialismen. Kunde han skriva? frågar jag.
Det är klart han kunde, svarar Håkan. Han var ingen virtuos, men bättre än de flesta och var framför allt en grävande reporter med överväldigande detaljkunskaper. Sånt är man inte riktigt van vid i den fattiga vänsterpressen.
Jag ringer vidare till Maria Sundvall, även hon en gammal partikamrat till Stieg Larsson och ansvarig för partiets förlag Röda rummet, som funderar på att ge ut artiklarna för att visa den politiska människan Stieg Larsson. Hon beskriver honom som retoriskt spetsig – vilket kräver ett eget språk – och att han kunde kombinera stor sakkunskap med polemiska släggsvingar.”
Maria Sundvall
Och det är väl klart. Varför skulle det inte vara så? Till skillnad från gold-diggernKurdo Baksi så har Blomqvist och Sundvall inget att vinna på att berätta om Stieg och hans journalistiska arbete. De berättar ur hjärtat och utan att ha släppt en bok som dom vill kränga i största möjliga upplaga. På tvärs med Baksis påståenden om att Stieg skulle hitta på nyheter så tar Blomqvist ett exempel:
”Några brevbärare i Socialistiska partiet bevittnade hur banderoller blev sönderrivna av proisraeliska motdemonstranter – det urartade i slagsmål – varför Internationalen skrev upprört om rätten till mötesfrihet. Stieg Larsson reagerade starkt på rapporteringen. Han hade nämligen sett att även de proisraeliska demonstranterna hade blivit påpucklade. Den här gången kunde ansvaret för våldet inte knytas enbart till den ena sidan. Kampen måste vara sann, den får inte bli propagandistisk. ”
Vi får hoppas att Socialistiska partiets bokförlag ger ut Stiegs artiklar ur Internationalen. Det vore väldigt spännande att ta del av dels Stiegs journalistisk men också mer öppna politiska ställningstagande.
Men det finns intressantare skeptiker än Kurdo. En partikamrat till Röda Lund gjorde oss uppmärksamma på följande artikel som är väl värd att läsa: Dennis Töllborg: Orättvist mot Stieg Larsson. Här menar juristprofessorn Dennis Töllborg att någon annan än Stieg förmodligen sammanställt den tredje och sista boken.
Den här kommunens politiker skulle kunna ses som roliga. De ser ut som och beter sig som tagna från en parodi av Galenskaparna.
folkpartisten
Klette-Spektaklet (fp) med sina överklassfasoner som försöker utmåla sig själv som en världsförbättrande liberalflummare när hon i själva verket står för en iskall högerpolitik. Sen har vi Helmfrid. Hopplösheten själv, som enligt ihärdiga ”rykten” är en pellejöns som moderaterna råkat göra till frontfigur i brist på annat. Snubben som alltid ser ut att ha gått vilse. Det är han som är högsta hönset i kommunen, förresten. Vidare finner vi Lars Bergwall (c) som ville bli kommunalråd men inte fick. Kan man om möjligt vara uslare än Helmfrid!? Lasse är förmodligen helt okänd för de flesta lundabor. Något som är rätt konstigt då Lasse drar in den nätta summan av 572 222 kronor om året på politiken. Det ni, skattebetalare!
centerpartisten
Sossen Almgren får nöja sig med den blygsamma summan 45 000 kronor i månaden. 45k på att företräda ett arbetarparti. Sen när ska ett arbetarparti ha företrädare som har löner som en finansvalp? Så nu vet ni lite bättre vad det är för parasiter som styr i kommunen. Det är dom som stängt fritidsgården Romano Trajo, som skurit ner på skolan, som kastar kommunpengar i sjön på jakt efter att få stå i strålkastarljuset som ”kulturhuvudstad”. Det är dom som inte klarar av att ordna så att det finns hus att bo i i den här staden om man inte är rik eller har rika föräldrar. Och det är samma pack som nu ska riva vårt sköna vandrarhem ”tåget” – som för många hemlösa är en billig tillfällig lösning istället för att sova på gatan – och bygga ett nyttvräkigt kommunhus.
moderaten
Värst av allt är nog hur man sparar på våra äldre och personalen inom välfärden. Fyrtio tjänster har försvunnit på kommunens äldreboenden och fler kan komma att dras in. Detta trots att kommunen gått plus med 51 miljoner på äldrevården! Man blir så förbannad när man läser ännu en ur maktens korridorer öppet håna våra äldre. Vi citerar Sydsvenskan:
”Bantningen av personstyrkan startade under 2009 och görs i den takt enheterna själva bestämmer. – Vi vill göra detta på ett sätt som är bra både för de boende och för medarbetarna och med bibehållen kvalitet, säger Annelise Håkansson.”
På vilket sätt kan neddragningar med 10% vara ”bra för de boende och arbetarna” och innebära ”bibehållen kvalitet”!? Det är ju skrämmande vilken nonchalans. Socialistiska partiet i Lund stöder och uppmanar alla brukare och personal att göra ett helvete för politikerna och tvinga dom att dra tillbaka neddragningarna. Det går, men det gäller att vara många och bestämda och inte ge sig. För är det något politiker kan så är det att ge falska löften och prata strunt. Så här skrev Socialistiska partiet inför förra valet, och det gäller än idag:
sossen
Avsätt proffspolitikerna
Den svenska politiken har med åren ännu mer än tidigare blivit en fråga för proffstyckare som bildat en egen politisk elit. Allt färre förtroendevalda i de politiska församlingarna delar samma bakgrund och levnadsvillkor som majoriteten – detta gäller även representanterna för (s) och (v) – något som speglar det politiska etablissemangets gemensamma intressen med den härskande klassen i samhället. Många av dessa kappvändare är inte ute efter något annat än en karriär med hög lön och ökad status. Politiken har blivit en karriärmöjlighet för politiker. Att borgarnas politiker bara är ute efter att göra sina plånböcker lika tjocka som sina vänner i bolagsstyrelserna är inget konstigt, men att sossarna – här i Lund bl.a. exemplifierat av Lennart Prytz med en månadslön på över 40 000 kronor – gör det är ett direkt hån mot arbetarrörelsens ursprungliga värderingar. Socialistiska Partiet menar att ingen förtroendevald ska tjäna mer än en genomsnittlig LO-arbetare. Det är för oss självklart att också politiker ska känna när egenavgifter höjs och daghem läggs ned. Vi menar också att partistödet, som är på 3,5 miljoner kr i Lund, omedelbart avskaffas och läggs på vettig verksamhet i kommunen.
Ovan ser ni månadens 10 mest populära inlägg och hur många gånger de visats. Använd sökmotorn uppe till höger om ni vill läsa dom. Januari 2010 blev en ny rekordmånad för Röda Lund vad gäller sidvisningar. Drygt 11 000 sådana kan vi redovisa. Sen vi öppnade portarna i oktober förra året har 32 000 sidvisningar gjorts. Just nu ligger vi på följande platser i två blogglistor för politiska bloggar:
Mest populära film blev ”Veckans Varning” God Warrior, vars huvudperson går bärsärk i en amerikansk realityshow. Något man borde visa på landets konfirmationsläger kanske.
Igår lades en ny sida till här på Röda Lund. Den hittar ni under sidhuvudet och har rubriken ”the socialist party (in english)” och underrubriken ”Information about Socialistiska Partiet (The Socialist Party) and the Swedish society”. En text om SP och det svenska samhället som kan vara värt att maila iväg till någon utbytesstudent i Lund eller någon annan engelskspråkig tjej eller kille. Annars finns också nya länkar till Fjärde Internationalen på tyska, franska och spanska i länklistan.
Vi har fått både positiv och negativ feedback på den nya lay-outen och vi har kunnat se vissa förändringar i er läsares beteenden när ni besöker oss. Vi behåller lay-outen ett tag till, och sen får vi se.
För några år sedan identifierade kirurgen Dr Atul Gawade ett stort problem. Landet där han arbetar, USA, har världens dyraste och mest avancerade sjukvård. Trots det dör varje år 150 000 personer, inte av de sjukdomar de behandlats för utan av kirurgiska komplikationer , komplikationer som inte så sällan beror på missgrepp i samband med operationer.
Efter en tids letande hittade han en lösning på problemet som var förvånansvärt enkel – checklistor. Genom att hämta idéer från sjukhus över hela världen skapade han tillsammans med sitt arbetslag en checklista för åtgärder före, under och efter en operation. Resultatet blev förbluffande; där listan använts har dödligheten minskat med i genomsnitt 46 procent.
Dr Gawades listor är ett exempel på hur billiga, lågteknologiska metoder för förbättringar ofta förbises i ett kapitalistiskt samhälle därför att ingen kan tjäna pengar på dem. Som kirurg satte han problemet i fokus, och arbetade prestigelöst och utan egenintresse för att lösa det. Hade han istället varit direktör på ett vårdbolag hade listidén hamnat i papperskorgen. Men än mer intressant blir Dr Gawade om man lyssnar till det skäl han anger för att listan behövs, och förutsättningarna han menar måste uppfyllas för att den ska fungera.
Checklistorna behövs därför att vi gjort så stora framsteg inom vårdforskningen. Det kan låta absurt, men är det inte.I den amerikanska sjukvården arbetar man idag med 4000 olika kirurgiska ingrepp, 6000 olika mediciner och 13000 olika diagnoser. Kunskapsmängden har blivit så stor att en enskild person inte kan hålla mer än en bråkdel av den i huvudet.
Gawade menar att den nivå där kunskap och kvalité förutsätter organisation och samarbete inte bara uppnåtts i vården, utan att det är en generell tendens i samhället. Geniernas och hjältarnas tid är förbi, vi lever i lagens, organisationernas och kollektivens tidsålder. Checklistorna blir ett sätt att hantera och bevara den av kollektivet burna kunskapen, och för att det verkligen ska fungera menar Dr Gawade att två kriterier måste vara uppfyllda.
Kapitalismens pyramid. Vad ska du bli när du blir stor? (Klicka!)
För det första måste checklistan tas fram i en process där arbetslaget är involverat. De vetenskapliga utvärderingar som gjorts visar att det inte har någon effekt att bara införa checklistor uppifrån; de som opererar kommer inte att använda en lista de inte känner är deras. För det andra måste arbetslaget som använder checklistan vara jämlikt snarare än hierarkiskt, för annars kommer undersköterskan inte våga påpeka för sjuksköterskan att de glömt att ta fram blodet, och sjuksköterskan kommer inte våga påpeka för kirurgen att alla i rummet inte är presenterade för varandra, och att kommunikationen under operationen därför riskerar att försvåras.
Dr Gawade talar om specifika lösningar på specifika problem; han drar inga långtgående politiska slutsatser utifrån sitt arbete – men det kan vi göra. Den första slutsats vi kan dra är att vi lever i ett samhälle där ideologi och verklighet drar åt olika håll. Samtidigt som den allmänna historiska tendensen är att allt större del av samhällsverksamheten bygger på allt mer komplexa samarbeten, fokuserar politik och massmedia just nu allt mer på ”högpresterande” och ”kompetenta” individer – från grundskolans första år över hjälteberättelser i press, radio och tv till den sista pensionsutbetalningens storlek.
Individfokuset är kontraproduktivt, men det är nödvändigt därför att den nuvarande politiken i vid mening bygger på en liberal ideologi skapad för att förklara och försvara kapitalismen; en ordning där de stora massorna arbetar, medan några få koncentrerar makt och rikedom hos sig själva på en allt mer absurd nivå. Produktionsförhållandena, det vill säga det kapitalistiska systemet, sätter med andra ord ramar som hämmar utvecklingen av produktivkrafterna, eftersom produktivkrafternas utveckling i allt större utsträckning blir beroende av människor som arbetar tillsammans.
Den andra slutsatsen vi kan dra är att Dr Gawades idé om samarbetande grupper, som är jämlika och till stor del självorganiserade och självstyrda, är angelägen, men den är inte helt ny. Det är en idé som i över 150 år har utgjort hörnstenarna i det system som vi brukar kalla socialism.
Om Dr Gawade har rätt, om vi generellt befinner oss i en situation där kollektivt arbete är en förutsättning för gott arbete, måste vi bryta ner de hämmande ramar det kapitalistiska systemets inriktning motindividen sätter för utvecklingen. Då blir likheten mellan det som Dr Gawade beskriver och det vi kämpar för mer än en putslustig poäng, därför att vi kommer att ha att välja mellan samarbete och fortsatt framåtskridande eller individualism och stagnation; alternativen är med andra ord socialism eller systemiskt – och systematiskt – förfall.
Det tycks som att Kurdo Baksi gjort en fuling och skyfflat ihop en taskigt researchad bok för att tjäna deg och skapa sig ett namn. Det hade för Röda Lund varit skitsamma om det nu inte vore så att snubben vars namn han försöker rida på är Stieg Larssons. SammeStieg som gjorde enorma insatser i att motarbeta all form av förtryck och orättvisor i det svenska samhället. En person som konsekvent stod på de svagas sida, och som skapade en underbar actionhjälte i Lisbeth Salander.
Själv träffade jag nog aldrig Stieg. Inte vad jag minns iaf. Detta trots att han var f.d. medlem i Socialistiska partiet och hade många vänner som fortfarande var aktiva i Sp. Tråkigt nog råkade jag aldrig stöta på honom på Internationalens redaktion eller i sällskap av någon partikamrat eller vänstermänniska när jag besökte Stockholm.
Det är alltid synd när bra människor som Stieg ochhanssambo Eva kopplas till en massa tramsigheter hit och dit. Pengar och berömmelse ställer inte sällan till det och är det inte en släkting som ska roffa åt sig av kakan så är det en gammal ”vän”. Låtoss skita i Baksi och löpsedlarna och glädjas åt att unga svenska kvinnor äntligen fått en romanfigur och filmstjärna att se upp till och hämta mod och inspiration ifrån. Och låt oss vårda den kämpande Stiegs minne. Oavsett om det var att hjälpa afrikanska frihetskämpar att utbilda sig i gerillakrig, bygget av en antirastisk rörelse som Stoppa Rasismen, eller i arbetet med att producera antirastiska och feministiska texter.
Vänsterpartiet i Solna bjöd för några dagar sedan in ett par vänsterdebattörer till en debatt angående Vänsterpartiets valplattform. En av de inbjudna debattörerna var Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns högskola och medlem i Socialistiska Partiet. Ovan kan ni se Håkans anförande i debatten.
Vi hoppas att ni ser detta, inte minst ni som tillhör eller sympatiserar med Vänsterpartiet, för det Håkan tar upp är något vänsternintelängrehar råd att slarva med – bygget av sociala rörelser och ett tydligt antikapitalitiskt program.
Röda Lund välkomnar en ny bloggkollega med det slagkraftiga namnet Uppkäftiga Uppsala som skrivs av medlemmar i Socialistiska Partiet i Uppsala. Vi rekommenderar en liten titt och gläds åt att det röda budskapet sprider sig i bloggosfären.
Passa på att också spana in övriga Sp-bloggar i kolumnen till höger. Där finns mycket matnyttigt att finna.
I somras deltog 500 pers på Fjärde Internationalens ungdomsläger i Grekland
Fjärde Internationalens världskongress 2010 har kapitalismens kris på dagordningen: Klimatkrisen såväl som den ekonomiska krisen. Men också Fjärde Internationalens framtida roll kommer debatteras.
I slutet av februari samlas representanter från mer än 50 revolutionära organisationer till Fjärde Internationalens 16:e världskongress. En världskongress i Fjärde Internationalen ska inte bara vara en bekräftelse på att vi tillhör samma rörelse. Målsättningen är att samla erfarenheter och utveckla förståelse för de uppgifter vi står inför. Förberedelserna började därför redan för ett par år sedan med de första diskussionerna om vad vi lärt oss de senaste åren, och hur förutsättningarna för revolutionärer förändrats. Med mycket begränsade resurser er det ingen lätt uppgift att genomföra en global demokratisk diskussion och att samla aktivister från hela världen. Även om internet underlättat mycket, är det t.ex. fortfarande ett stort arbete att översätta de viktigaste dokumenten och debattinläggen. Fjärde Internationalen är starkast i Västeuropa, men viktigast är att säkra deltagande av representanter från Asien, Afrika och Latinamerika.
Socialistiska partiet är den svenska sektionen och kan därför sända delegater till kongressen. Fyra medlemmar kommer att delta för SP:s räkning, och just i detta nu läses och diskuteras kongresstexterna av medlemmar över hela landet.
En bredare International?
En av de centrala diskussionerna blir ”Fjärde Internationalens roll och uppgifter”. Även om Fjärde Internationalen är en förhållandevis liten organisation, bidrar vi till skapandet av breda rörelser och är på många platser inblandade i uppbygget av vänsterorganisationer. Fjärde Internationalen deltar i uppbygget av Enhetslistan i Danmark, NPA i Frankrike, LPP i Pakistan, Vänsterblocket i Portugal, PSOL i Brasilien, osv.
Även om alla dessa partier är antikapitalistiska, så finns det många skillnader mellan dem – och perspektivet om en ny, antikapitalistisk international av dessa och liknande partier är inte omedelbart realiserbart.
Exakt vilken roll Fjärde Internationalen kan och bör ta i att säkra ett internationellt samarbete mellan socialistiska och antikapitalistiska organisationer i framtiden, blir en viktig diskussion på världskongressen.
Ekosocialism
Tack vare den demokratiska organiseringen, som alltid varit ett kännetecken för Fjärde Internationalen (som ju bildades 1938 bl a i protest mot stalinismens avskaffande av demokrati i Tredje Internationalen/Komintern), har världskongresserna ofta utvecklat gemensamma program i takt med nya utvecklingar och erfarenheter av klasskampen på ett globalt plan.
Därför har FI genom åren inte bara hållit fast vid ett revolutionärt internationalistiskt marxistiskt ”arv” från tidigare internationaler, utan har också utvecklat ett program för socialistisk demokrati, för kvinnors frigörelse och mot förtryck av sexuella minoriteter. På den senaste världskongressen, 2003, antogs ett dokument om milöpolitik och ekologi.
En viktig punkt på världskongressen i år blir den globala uppvärmningen. Fiaskot på klimatkonferensen i Köpenhamn illustrerar på ett tragiskt vis, att allt prat om ”grön kapitalism” inte håller. Det kapitalistiska systemets logik, profitjakten, står i motsättningtillattundvikaklimatkatastrofer – och därmed i motsättning till vanliga människors mest grundläggande intressen. Vad är vårt svar, och hur vi bygger vi en stark rörelse? På världskongressen diskuteras ettekosocialistiskt svar – i resolutionen ”Kapitalism, klimatförändring och våra uppgifter”.
Sist men inte minst kommer det på världskongressen äga rum en allmän diskussion om den internationella situationen. Denna debatt kommer fokusera på den ekonomiska krisen och vårt svar på den.
Röda Lund 