Dag: 13 november 2009
I snigelfart mot jämställdhet
På sin kongress beslutade Socialdemokraterna att verka för en tredelad föräldraförsäkring, där båda föräldrarna tilldelas en tredjedel var medan en tredjedel får disponeras fritt inom familjen. Detta ska vara ett steg på vägen mot att föräldraförsäkringen slutligen ska delas helt lika mellan föräldrarna.
Det är inget nytt krav. Förra året motionerade tre socialdemokrater om just denna modell som en bit på vägen mot en delad föräldraförsäkring. Och medan Kristdemokraterna och Centern är emot, har flera ledande företrädare inom Folkpartiet sedan 2005 drivit på för samma utveckling som Socialdemokraterna nu vill se, och partiets kvinnoförbund Liberala kvinnor har delad föräldraförsäkring som ett krav. På socialdemokraternas kongress 2005 sade man, med en bestämd Göran Persson i spetsen, nej till fler kvoterade pappamånader, men nu har partiet under Mona Sahlin alltså svängt i frågan.
Idag tar pappor ut omkring 21 procent av föräldraledigheten, och med den rådande långsamma förändringstakten kommer det enligt TCO att ta 211 år innan uttaget är femtio-femtio mellan föräldrarna. Detta har så klart många konsekvenser för kvinnors position på arbetsmarknaden. Deras löneutveckling blir lidande och risken för diskriminering för den som förknippas med lång föräldraledighet är överhängande. Socialdemokraterna menar att med ett mer jämställt utnyttjande av föräldradagarna kommer kvinnors position på arbetsmarknaden att stärkas och föräldrarnas lika ansvar för barnen tydliggörs.
Den tragiskt låga nivån på uttag av pappaledighet blixtbelyser hur långt det fortfarande är kvar tills familjer i Sverige anser att män har ett lika stort och naturligt ansvar för barnen som kvinnor nu har. Det är inte särskilt svårt att punktera de argument som förs fram för att hävda familjernas ”fria val” mot statens ”förmynderi”. Till att börja med drabbar denna uråldriga syn på föräldraansvar alla kvinnor – även kvinnor som lever ensamma eller i homosexuella förhållanden, och de som inte ens har barn – och inte bara dem som faktiskt har barn och lever i en konservativ familjekonstellation.
Om kvinnors identitet ständigt länkas till hennes (verkliga eller av arbetsgivaren upplevda) roll som familjevårdare snarare än anställd, ja då har man en inbyggd diskriminering på arbetsmarknaden. Att det är först när vi lever i ett jämställt samhälle som vi alla kommer att behandlas jämställt, är en kanske uppenbar, men nog så viktig, slutsats. Och om ett steg på vägen dit är ”statsförmynderi” – vem har något att invända mot det? Inte de som vill ha verklig förändring, det är ett som är säkert. 
Det andra starka argumentet är naturligtvis att barnen har lika stor rätt till alla som kallar sig föräldrar. Att ge sitt barn en chans att intimt och under lång tid få lära känna varje förälder är väl ingenting att ens ifrågasätta? Ändå gör många, och uppenbarligen alltför många män, just det.
Ett skäl som ofta brukar anges när uppdelningen av föräldraförsäkringen till största delen landar i kvinnans knä är att familjen på det sättet förlorar mindre ekonomiskt. Vilket skäl än detta är då bättre att använda för ett sammanlänkat krav: – Höj kvinnolönerna och uppvärdera kvinnors arbete inom vård och omsorg! Detta är krav som ställts i årtionden, och som inte blivit mindre relevanta under alliansregeringen. Ett annat krav som effektivt skulle underminera de ekonomiska argumenten bakom mäns minimala uttag av föräldraledighet är: – Höj föräldrapenningen till hundra procent av lönen!
Men det är naturligtvis inte bara ekonomiska betänkligheter som ligger bakom kvinnors oproportionerligt stora uttag av föräldradagar. Patriarkala idéer som bygger på att kvinnan är bättre lämpad att ta hand om hem och barn är fortfarande starka. Med den borgerliga regeringen, som bland annat infört kvinnofällan vårdnadsbidraget, har konservatismen fått sin renässans. Allt tal om att män och kvinnor kan använda sig av vårdnadsbidraget på ett jämställt sätt ter sig bara löjeväckande i ljuset av verkligheten, i Sverige och i de grannländer som länge haft ett liknande bidrag. Det är kvinnor, kvinnor, kvinnor som stannar hemma till låg ersättning och som förlorar lön och dyrbara pensionspoäng.
I den feministiska backlash som råder är detta ett helt logiskt inslag i den borgerliga politiken. Och inte ska vi tro att en rörelse för mäns frivilliga uttag av fler föräldradagar kommer få det lätt under dessa premisser.
Det kommer att ta många år av kamp för att ändra dessa mönster och synsätt, och även med en röd-grön regering finns det inga skäl att hoppas på snabbt ökade kvinnolöner eller uppgraderad föräldrapenning. Men det är ändå vad vi måste fortsätta sträva efter –med eller utan en lagstadgad jämställd uppdelning av föräldraförsäkringen.
Fredag, Frihet och Folkmusik!
Äntligen fredag, tänker väl dom flesta där ute. Äntligen är det slut på löneslaveriet och äntligen får man ägna sig åt sig själv och sina nära och kära. Har ni tänkt på begreppet ”fritid” förresten? Vad det betyder. ”Fri” ”Tid”. Dvs, en tid då man är fri, till skillnad från den tid då man arbetar. Arbetar åt någon annan. Och vad är motsatsen till fri? Jo, det är så klart fängslad/förslavad/tvingad. Precis det vi många gånger känner när vi i det här samhällssystemet tvingas att sälja vår kropp, vårt jag, till någon annan som använder denna kropp, detta jag, för att tjäna pengar till sig själv. Så här står det på wikipedia om frihet: ”Frihet är rättigheten att utöva och utveckla självbestämmande utan begränsningar i form av förtryck.” Det, mina vänner, är det vi på Röda Lund brukar kalla socialism. Så för att hylla denna frihet, denna fritid, och hjälpa er på traven i att festa för denna frihet så postar vi här lite tips på vin och musik. Håll till godo! Och om ni skulle vara sugna på att känna ännu mer frihet från förtryck – glöm då inte vem som köper din arbetskraft, vilket samhällssystem, och vilken stat som ligger till grund för ofriheten.
Nu är det box-tajm! Här har vi några vintips från den alltid så kärleksfulle Bengt Frithiofsson (klicka på bilden).
Och så lite fest-musik från den skånska och amerikanska världen. För er som hellre gillar hip hop eller hårdrock så är det bara att kolla in Röda Lunds tidigare listor:
Bruce Springsteen – Working on the highway
Danne Stråhed – Fönsterkuvert
Alan Jackson – It’s Five O’Clock Somewhere
Dolly Parton 9 to 5
Toby Keith – I Love This Bar
Peps Persson – Auktionsvisa
Skånska Brogrens – Hälften skåning, hälften dansk
Torsson – Öresundstvist
Kal P Dal – SJ
Willie Nelson -The City of New Orleans
AB AB2 AB3 AB4 SDS SDS2 SKD SKD2 DN DN2 DN3 SvD
Bloggat: Matplatsen Saltmannen
Dessa parasiterande sk Vellingebarn
Nä nu får det vara nog, vi vill inte ha hit dom! Det är dags för politikerna att tala klarspråk. Förra året gick 407 Vellingeelever på gymnasiet i Malmö istället för i sin hemkommun. Dessa snyltande sk barn som i själva verket är 16-19 år gamla. Det är män som redan utvecklat adamsäpple och skägg. Och det vet vi ju hur hög kriminaliteten är bland dessa sk barn med fylla och misshandel. Kolla här hur de brände ner sin egen gymnasieskola, vårdcentral och folktandvård på en och samma gång. Jag blir mörkrädd. Nej, det är ingen tillfällighet att åldern för att bli straffmyndig är 15 år då dessa sk. barn mycket väl är tillräckligt gamla för att kunna göra rätt för sig själva och ta ett hederligt jobb istället för att komma till Malmö och tro att dom är nåt och bränna ner Malmös skolor. Det är väl deras föräldrar som tutat i dom att dom har rätt till en utbildning. Det har säkert att göra med deras kultur.
Vellinge har inte ens en egen gymnasiesärskola. Jag kan bara tänka mig vilka enorma resurser som grannkommunerna Trelleborg och Malmö får ta när ansvaret lämpas över på detta ogenomtänkta sätt. Dessa sk. barn mår bäst av att vara i sin egen hemmiljö och ska inte slussas runt på detta befängda sätt.
I Sverige finns 17 nationella gymnasieprogram. I Vellinge erbjuds bara 8 stycken av dom på ett enda gymnasium, Sundsgymnasiet i Vellinge, en skola som endast är 11 år gammal. Innan dess lämpade kommunen över hela ansvaret för de sk barnen på grannkommunerna.
Men som sagt, det beror på deras kultur. Föräldrarna är likadana och dom har väl inte vett att uppfostra sina barn. 11 000 personer pendlar varje dag från lågskattekommunen Vellinge till sina jobb i Malmö. Sådan far sådan son med andra ord. Men det vet vi ju hur överklassen brukar bete sig. Snyltande parasiter är vad dom är. Dom passar inte in här med sina Canada Goose-jackor. Vill bara ha och ha, men se, nu får det vara nog!
Borgarblaskorna: AB1, AB2, EX1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SDS1, SDS2, SKD1, SKD2, DN1, DN2
Röda Lund 