Vi måste beväpna oss

Boktips: Hatet mot muslimer

Hasans vänner mot våld och rasism var en förening som bildades i Hägersten utanför Stockholm efter att kioskägaren Hasan Zatara blivit beskjuten av den så kallade lasermannen i januari 1992. Man erbjöd promenadsällskap åt invandrare, så att de skulle känna sig tryggare på väg hem från jobbet, kompisen eller fotbollen. Det är en metod som medvetna medborgare i Malmö borde ta efter. För oavsett gärningsmannens motiv eller bakgrund står det numera helt klart att det i Malmö går runt en fullkomligt vansinnig person och skjuter människor efter nyans på hudfärgen.

Redan för 10 dagar sedan uppmärksammade vi läsarna på faran och att vi med stor sannolikhet hade att göra med en ny laserman. Ur artikeln ”Det finns ett samband”:

” Ställ upp invandrarna här på filmen och sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse och sätt frimärke och skicka dom dit där dom hör hemma”
- Marie-LouiseEnderlett, SD-kandidat, på sin Facebook.

Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Ett nazistisk parti får för första gången sedan 40-talet plats i ett svenskt kommunfullmäktige. En man går i Malmö runt och skjuter människor med utländskt utseende. Ungdomar i Höllviken attackerar judisk församling. Allt detta hänger så klart ihop. Det är inte några tillfälligheter, vilket de flesta säkert förstår.

Situationen är närmast identisk med det tidiga 90-talet. En högerregering har makten. Vi har vad man då – men av någon anledning inte längre – kallade massarbetslöshet. Det socialdemokratiska partiet pratar inte om klass utan om skatter. Ett främlingsfientligt högerparti sitter i riksdagen. Årligen marscherar 500 personer i en demonstration arrangerad av nazister.

Det som idag skiljer är att Sverige, efter årtionden av brutal välfärdsslakt från moderater och socialdemokrater, står tomt på folkrörelser. Den svenska fackföreningsrörelsen bär ett tungt ansvar för detta. Om de socialdemokratiska facktopparna gång på gång sätter sina medlemmar på läktaren och säger ”det här sköter vi” så avväpnar man folk politiskt. Ingen tradition av organisering och politiskt engagemang förs vidare över generationerna. Inga nätverk upprätthålls och utvecklas. Inga möten mellan människor äger rum utanför arbetet. Man står solidariskt naken den dagen kollektivets styrka behövs. Där är vi nu, och den erfarenheten och kunskapen måste skapas på nytt. Vi måste beväpna oss. Inte med vapen och hat, utan med insikten om vår kollektiva kraft. Som vår kamrat Lars Henriksson skrev i Göteborgs Posten härom veckan:

Solidaritet och sammanhållning är inga fina personlighetsdrag eller att ”värna om svaga grupper”. Det är inget vi omfattar genom att upplysta personer ”pratar ideologi” med oss. Solidaritet är över huvud taget ingen åsikt, det är en insikt, det kollektiva egenintresse som är arbetarrörelsens grundsten: det som skadar dig skadar också mig. Om jag inte deltar i strejken eller betalar min fackavgift får vi alla sämre avtal. Din sänkta a-kassa eller uteblivna sjuklön i dag är mina försämrade arbetsvillkor i morgon. Låga löner och osäkra arbetsvillkor för ungdomar – eller i Kina – pressar ner lönerna för alla andra. Och så vidare.

En sådan insikt kommer ur erfarenhet av gemensamma fackliga och sociala strider för alla som lever av att sälja sin arbetskraft, oavsett om vi kallas arbetare eller tjänstemän. I den intressegemenskapen får våra olikheter, nationella, religiösa eller vad det må vara, sina rätta, tämligen betydelselösa proportioner. (Vilket gör den till ett långt mäktigare botemedel mot rasism och andra mörkerläror än att samla likasinnade till demonstrationer eller festivaler.)

Det förutsätter dock att sådana strider verkligen äger rum. För om facken blir försäkringsföreningar som pratar mer om konkurrenskraft än klasskamp då kommer vi aldrig att få dessa gemensamma erfarenheter. Det är också vad som hänt när decennier av byråkratiskt toppstyre avlägsnat kollektiv aktivitet från dagordningen och medlemmarna anvisats platsen som avgiftsbetalande åskådare. Det är den avsaknaden av självupplevd solidaritet som nu kan kasseras in politiskt av arbetarrörelsens fiender, ända ut i den avgrund där vissa människors rätt att finnas ibland oss ifrågasätts på ekonomiska grunder. Kvar finns då bara det privata, uppsplittrade egenintresset. Med miniräknaren som kompass sitter vi där, var och en vid vårt köksbord, och drar ifrån vad vi förlorar på a-kassan och vinner på skattesänkningarna. Och förlorar allihop.”

Röda Malmö: Rasistiska klimatet bär skulden
Svensson: I ett samhälle där rasismen blir normalitet…
Per Svensson: ”Det rasistiska våldet följer samhällsklimatet”
Kristina Lundberg: ”Ofrihet råder i Malmö”

Det finns ett samband

” Ställ upp invandrarna här på filmen och sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse och sätt frimärke och skicka dom dit där dom hör hemma”

- Marie-LouiseEnderlett, SD-kandidat, på sin Facebook.

Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Ett nazistisk parti får för första gången sedan 40-talet plats i ett svenskt kommunfullmäktige. En man går i Malmö runt och skjuter människor med utländskt utseende. Ungdomar i Höllviken attackerar judisk församling. Allt detta hänger så klart ihop. Det är inte några tillfälligheter, vilket de flesta säkert förstår.

Samtidigt befinner sig svensk militär i Afghanistan i en global imperialistisk arbetsdelning. Varje svensk ambulanshelikopter, varje svenskt militärfordon, och varje svensk soldat är en avlastning för den amerikanska militären. Varje militärhelikopter som inte behövs till att frakta sårade kan istället användas till att avfyra miliser, eller skickas till exempelvis Irak.

Idag kommer ett möte hållas i Malmö under rubriken ”5,7 procent – Vad är det som har hänt?” på Kvarnby Folkhögskola, Industrigatan 4, klockan 18.30 – 20.00.

Inledare är Erik Svensson, professor i Zoologisk Ekologi i Lund och för politiskt intresserade kanske mest känd för sin mycket läsvärda blogg Biology & Politics. Inledare är också Mikael Stigendal, Fil dr i Sociologi vid Malmö Högskola, som forskat om social förändringar. Mötet handlar naturligtvis om vad som har gjort Sverigedemokraternas framgång möjlig.

Socialistiska Partiets flygblad som spridits i samband med mångfaldsdemonstrationerna runt om i landet:

I dessa tider av kris och växande arbetslöshet så växer frustrationen och misstroendet i takt med att läget blir allt mer desperat.

Olika extrema grupper försöker utnyttja krisen för att växa och för att sprida sin sjuka och människofientliga ideologi. Det må så vara att de är pinsamma och fåniga, men hotet från extremhögern måste ändå tas på allvar. De vinner sina anhängare genom att spela på det missnöje många människor känner över samhället idag. Framförallt är det ungdomar som lockas av de högerextremas blandning av populism, ”enkla lösningar” och utpekande av syndabockar som roten till de ekonomiska och sociala problem som finns i dagens Sverige.

Som socialister ser vi ovan nämnda problem på ett helt annat sätt. Privatiseringar, nedskärningar, lönedumpningar och en allt osäkrare arbetsmarknad beror varken på mångkulturen eller någon sorts ekonomisk naturlag. Grunden till dagens situation är en konkret och medveten klasskamp uppifrån.

De som idag har makten i samhället är borgarklassen – arbetsgivare och företagsägare – och samhället formas för att passa denna minoritet och för att bevara deras privilegier. De tjänar på att arbetare ställs mot varandra istället för att gå samman och kämpa för ett bättre samhälle.

Mot idéer om bakåtsträvande och utpekande av syndabockar ställer vi socialister våra idéer om frihet, jämlikhet, demokrati och samarbete. Det är bara om vi här nere håller ihop mot dom där uppe som vi kan skapa ett jämlikt Sverige.

Hur ska vi bekämpa Sverigedemokraterna?

Är Sverigedemokraterna fascister?

Andreas Malm om SD

”Detta är det politiska bråddjup partiet vill slå upp: idén om att vissa människor, till följd av själva sitt ursprung, saknar rätt att leva här. Det är svårt att överskatta faran i att giftet nu kan spridas från den svenska politikens innersta kammare, buret av fyra års förnyade borgerliga attacker på det som återstår av social jämlikhet.

Hat mot muslimer ligger i vår tid. Skälet till att Sverigedemokraterna lyckats är inte att övriga partier misslyckats med att ta upp deras frågor, tystat ned integrationsdebatten eller inte tillräckligt tydligt fört fram en allmän vision om värdet av mångkultur, utan att ytterst få har gått i direkt närkamp med strömmarna och insisterat på det självklara: muslimer har samma rätt att vara här som alla andra. SD:s islamofobi har inte strimlats på tvären och längden, därför att den knappt registrerats. Om partiets kampanjmaterial tagit sikte på judar eller svarta skulle det inte ha haft några kontaktytor alls med resten av det offentliga samtalet, men tanken på muslimer som ett hot i vårt land har redan delats ut till alla hushåll, lagts ut över köksborden, hörts från teven. Vi behöver inte namnge de aktörer som gått före. Kanske ska de en dag inse sitt ansvar.”

Läs hela artikeln i Aftombladet här: Mörkermän
Läs också: Andreas Malm: Därför ansluter jag mig till Socialistiska partiet

Idag är det en ny demonstration för mångfald på Möllevångstorget i Malmö kl. 17.00.

Another one bites the dust!

Det äckliga svinet Eugène Terre’Blanche har gått och blivit dräpt. Klasshat och antifascism i härlig symbios. Typajävelen hade visst vägrat betala sina arbetare lön, och knegarna på hans ställe surnade till. Snubben var ledare för den rasistiska rörelsen AWB i Sydafrika och en av de mest hårdföra apartheid-förespråkarna. Själv hade han ihjäl en svart säkerhetsvakt och åkte dit för detta 1996, men på hans samvete fanns också en rad bombdåd. Inte för att vi är några anhängare av dödsstraff, men i vissa fall finns det mer förmildrande omständigheter än i andra. Hell seger på dig. Eller som vi säger i Skåne: Saaar vi!

OBS! Personen på bilden har inget med innehållet i artikeln att göra

Arbetarperspektiv: Extremhögerpolitiker mördad i Sydafrika
Åsa Linderborg: Bara arbetarrörelsen kan stoppa högerextremismen

Hatet och ilskan växer under ytan

Den danska tidningen Politiken ber Danmarks muslimer om ursäkt för att man publicerat de s.k. ”Muhammedbilderna”.

Socialdemokraternas ledare Helle Thorning-Schmidt kallar uppgörelsen vanvettig.

- Det förekommer kränkningar i medierna varenda dag. Sådan är yttrandefriheten, säger hon till Politiken. Sosialistisk folkepartis ordförande Villy Sövndal, instämmer i att man inte kan förhandla om yttrandefriheten. Dansk folkepartis ordförande Pia Kjaersgård kallar situationen absurd och djupt, djupt pinsam. Venstres politiska ledare Peter Christensen säger att ”det är märkligt att Politiken har behov av att ursäkta sig”.

Samtliga av ovan nämnda byråkrater, dräktkärringar, slipsnördar och högerpolitiker har helt missat poängen. Det är inte konstigt, för det är nämligen dom som skapat och fortsätter skapa det samhälle som innifrån börjar spricka sönder. Det är inte bilderna i sig som är problemet. Det är inte en teckning i en urusel skvallertidning och högermegafon som är det som egentligen upprör. Det är den allmänna situationen och upplevelsen för miljoner muslimer i Europa idag som gör att en sådan här liten skitsak fått bägaren att rinna över.

Det är ockupationen av Palestina, den kriminella invasionen av Irak, kriget i Afghanistan, plundringen av naturresurser och tillsättandet av lydregeringar. Det är diskrimineringen och hatet som man möts av i affären och på jobbintervjun i det land man tagit sin tillflykt undan samma lands bomber. Det är att bli trakasserad av polis och tulltjänstemän. Att tvingas leva trångbott utan arbete och se bostadsområden förfalla. Att läsa och höra att de landsmän som också flytt är ”parasiter” och ”snyltare” och ”mustaschbarn”.

Det de styrande politikerna och deras lydiga drängar i de främlingsfientliga partierna nu gör är att bädda för än värre motsättningar och hat. Ett hat som kommer utnyttjas av rasister, politiska islamister och andra religiösa dårar. Det är inte kristna kärleksbudskap eller muslimsk ödmjukhet som kommer få överhanden i ett sånt klimat. Det är det brutala våldet, splittrandet och rygghuggandet. Samma samhälle som människor idag flyr ifrån för sina liv i andra delar av världen. Ett iskallt klassamhälle som skickar Sverige och Svensk arbetarrörelse 100 år tillbaka i tiden.

Så länge vi vanliga löntagare, ungdomar, arbetslösa och pensionärer låter oss luras av det hat som de ökade klassorättvisorna och deras försvarare föder kan vi bara skylla oss själva. Lösningen stavas sammanhållning, solidaritet och välfärd, men det är en fan så mycket svårare uppgift än att slå på dom som redan ligger. För det krävs att arbetarsverige kavlar upp ärmarna och slutar tycka så förbannat syn om sig själv. En sak är säker: Varken Jesus, Muhammed eller ängeln Gabriel kommer stå oss bi i kampen mot klassamhället.

Röda Malmö skriver:

I tjugofem års tid har klassklyftorna stadigt växt i Sverige, oavsett vilken regering som suttit vid makten. Det är naturligtvis glädjande att regeringen Reinfeldt straffas för vad den gjort. Men samtidigt vet vi redan nu att en Sahlin-regering inte kommer att ändra färdriktning, bara hastighet. De som vinner blir rasisterna i Sverigedemokraterna.

Kapitalet är på offensiven. Borgarklassen vältrar sig i framgångar, väl medveten om att den sitter som kung på världens tron. Ohotad på grund av den gamla arbetarrörelsens förfall och avsomnande. Vänstern har mycket att lära.

Det kommer att krävas en ny vänster och en reorganisering av arbetarrörelsen i global skala för att ändra styrkeförhållandena. Just nu pågår en Världskongress om klimat, kris och revolutionärers uppgifter för att ta steg i den riktningen. Det håller inte att bara hålla på att ständigt byta regeringar med i stort sett samma kapitalistiska politik. Inte om man vill se grundläggande förändringar för ett bättre samhälle.

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Går Skånskan de främlingsfientligas ärenden?

Vi publicerar här ett brev till chefredaktören på Skånskan från en tidigare anställd. Det visar, vilket många redan märkt, att något inte står rätt till på tidningen. Texten är lånad från Tony Johanssons Facebook-sida.

040110
Till Jan A Johansson, chefredaktör för Skånska dagbladet

Hej!

Först hade jag tänkt fråga varför du ger mig sparken, men eftersom vi båda vet att det inte handlar om det språkliga hantverket eller mina krönikors kvalitet så finns det ingen större poäng att göra det.

Att det är annat än kvalitet som belönas av Skånska dagbladet är nämligen uppenbart. Mina krönikor har över lag hållit en högre standard än det mesta som publiceras på tidningens ledar- och debattsidor. Så för mig står det klart att detta handlar om politik, om de ämnen som jag valt, de åsikter jag dryftat, det sätt på vilket jag argumenterat och framför allt – och, tror jag, viktigast – att jag inte hukat när tidningens ledarsida fungerat som megafon för åsikter som står Sverigedemokraterna nära.

Detta tråkiga slut får mig att erinra mig den varning som jag fick av en av tidningens medarbetare om att inte fortsätta den strid mot ledarsidans islamofobi som jag förde sommaren 2007. Du blir inte långvarig om du fortsätter så här, invandringspolitik är en känslig fråga på ledarredaktionen, sade vederbörande som nu fått rätt.

Att få sparken på dessa premisser är en merit.

Naturligtvis väljer tidningen vilka skribenter man vill ha, men de val du gjort är avslöjande och säger mycket om Skånska dagbladet, dess ledning, ledarredaktion och hur lågt i tak det är i den centerpartiska pressen.

Du kommer självfallet inte att medge att det finns någon sanning i det ovanstående, så syftet med detta brev är egentligen ett annat. Jag vill nämligen att du ska veta att oavsett våra meningsskiljaktigheter, så tycker jag att det var ett verkligt fint sätt som du sparkade mig på. Istället för att ringa mig och tala om för mig, att du inte ville ha specifikt mig som skribent; istället för att göra dig tillgänglig för frågor och motivera ditt beslut; istället för att ge mig ett personligt tack efter det som trots allt är tre års medarbetarskap och över 200 krönikor, lät du mig, efter endast ett skriftligt meddelande om uppsägning av kontraktet, under tre månader tro att uppsägningarna av signeratkontrakten gällde lika för alla signeratskribenter. Fram tills du i lördagens tidning meddelade att effektivt sett riktades uppsägningarna mot endast två personer, vilket gör klart att ett av omorganisationens syften var att bli av med två kontroversiella skribenter.

Det är personalpolitik kommunicerad via ledarsidan istället för genom samtal med medarbetarna. Du är verkligen ett föredöme för alla med personalansvar och ditt agerande vittnar om att du besitter den chefskompetens som krävs för att leda tidningen mot den konkurs som tycks allt mindre avlägsen för var dag som går.

-Tony Johansson

Värmen segrade i Vellinge

Klicka

Inte ens vädergudarna verkar gilla SD. Regnet stod som spön i backen idag när Röda Lund tillsammans med 200 andra antirasister samlades i Vellinge för att visa var skåpet ska stå. Att det inte är okej att piska upp rasistiska stämningar för att utnyttja sin agenda att vrida samhället ännu mer åt höger och splittra arbetarkollektivet. Därför var det inte heller förvånande när en tvättäkta brat – född i Vellinge – äntrade torget och spydde ut sitt människofientliga budskap. Där försöker man att låta som om man är någon sorts försvarare av det som den svenska arbetarrörelsen en gång byggde upp, trots att man är benhårda motståndare till samma rörelse, för att lura det svenska småfolket att hugga sig själva i ryggen. Man är ett tvättäkta högerparti med den gamla klassiska blå retoriken om ”lag och ordning”. Samma lag och ordning som överklassen alltid värnat om. Eftersom det är deras lagar och deras ordning.

Tack till alla som slöt upp idag! Tack till er som ännu vågar tro på medmänsklighet och värme. Trots högerns frammarsch, trots det kalla samhällsklimatet, och trots det vidriga skånska höstvädret.

Klicka

Internationalen: Flyktingpolitiken i blixtbelysning
Röda Malmö: Rasismen är inte besegrad och Det gick dåligt för Sd i Vellinge
Svensson: Få deltagare på SD-möte i Vellinge
Kommunisternas blogg: Vellinge: Inga rasister på våra gator!

SDS SDS2 SKD SvD SvD2 DN GP AB AB2 KVP

<a href=”http://www.youtube.com/watch?v=kk6Kb0JFO-Q”><img class=”size-medium wp-image-1229″ title=”Från Vellinge idag” src=”http://rodalund.files.wordpress.com/2009/11/dsc00494.jpg?w=300&#8243; alt=”” width=”300″ height=”225″ /></a>
Klicka