Avprivatisera välfärden

Folket bygger landet

Nu kommer signaler om att på allt fler platser i Europa återgår verksamheter som privatiserades under 90-talet till kommunalt huvudmannaskap. Ett antal städer har tagit över el- och vattenförsörjning som tidigare såldes ut till privata företag. Det gäller bland annat flera städer i Tyskland, särskilt i området kring München. ”Lokalpolitikerna är övertygade om att samhällsnyttiga företag ska vara offentligt ägda”, säger Christoph Goebel, ordförande i kommunfullmäktige i staden Gräfelfing, till IPS. I en annan stad i närheten av München, Ottobrunn, har ett kommunalt elverk just byggts. Här uppger man att privatisering av samhällsnyttiga bolag varit problematisk eftersom bolagen främst tagit hänsyn till aktieägarnas intressen, berättar tidskriften Mana.

Cirka 2000 kontrakt med privata vatten- och elleverantörer kommer att löpa ut i år i delstaten Bayern i sydöstra Tyskland. Enligt lokalpolitiker ska kommunala bolag ta över många av dem. En liknande utveckling syns i flera andra städer i Tyskland och på andra håll i Europa. I Paris tar staden i år återigen kontroll över vattenförsörjningen som i mer än 100 år skötts av ett privat företag. Vad handlar nu detta om? Är det början till slutet för den nyliberala eran som vi ser? Nej, knappast, men uppenbart börjar privatiseringspolitikens konsekvenser slå i botten på en del områden.

Under den pågående snörika vintern i vårt eget land utspelar sig just nu något liknande på de allmänna kommunikationernas område. Försenade och inställda tåg har blivit vardagsmat. Dagens järnväg klarar inte av det som gårdagens järnväg klarade, nämligen att få tågen att gå. Problemen har en direkt koppling till avreglering och konkurrensutsättning, bland annat skrotades fullt fungerande snöplogningslok när SJ delades upp och Banverket Produktion bildades med uppgift att utföra själva det fysiska arbetet med spåren. Denna ”resultatenhet” skulle konkurrensutsättas. Då gällde det att sänka kostnaderna på alla sätt, så att man kunde vara med och slåss om kontrakt på nybyggnad och underhåll med bolag från hela Europa. Den första åtgärden var att avskeda personal. Kostnaden för snöröjningslok, som bara stod i beredskap en stor del av året, måste man naturligtvis också bli kvitt. Att helt sonika skrota loken var en enkel och radikal metod för att kunna föra in plustecken i kassaböckerna.

Ett av de första områden som drogs in i privatiseringsvirveln i Sverige var när Bildt-regeringen i början av 90-talet införde skolpengen som öppnade upp för privatskolorna, eller som det så vackert hette, friskolorna. Socialdemokraterna under Ingvar Carlssons ledning rev inte heller upp denna ”reform” när de efter valet 1994 återkom till makten. Istället har nu Mona Sahlin vigt till sin hjärtefråga att vinst ska vara tillåten i privatskolorna – och vinster blir det. Sveriges största utbildningsföretag Academedia gjorde 2009 en rekordvinst på 169 miljoner kronor. Året innan hade de sex största friskoleföretagen en sammanlagd vinst på 238 miljoner. Vinsterna skapas genom att privatskolorna ofta har lägre lönekostnader, att lärarna schemaläggs för ”maximal nytta”, genom avsaknad av specialpedagogisk kompetens, liksom studie- och yrkesvägledare, skolkuratorer och bibliotek. En del av dessa skolor har även fått ta över lokaler till förmånliga priser.

Kjell-Olof Feldt (s), den före detta finansministern och numera friskolornas ordförande (var ska sleven vara om inte i grytan?), ser inga problem med friskolorna. I Lärartidningen nr 3/2010 får han frågan ”Hade det inte varit bäst för eleverna om pengarna hade återinvesterats för att förbättra skolorna?” och han svarar: ”Då måste man gå in på den enskilda skolan och se om det är något som saknas där. Ska det vara bättre städat, eller vad? Innan man kan fördöma vinsten som sådan bör man först visa upp vilka negativa konsekvenser vinsten ger”. Bättre städat? Det blir svårt att jämföra med den kommunala skolan för även där är städningen numera ”konkurrensutsatt”, och det ena städbolaget ersätter det andra medan städningen bara blir sämre. Svenska folket sågar i varje fall vinster i friskolor. Enligt en undersökning som Lärarnas tidning gjort anser tre av fyra svenskar att friskolor ska vara skyldiga att återinvestera vinsterna. Men visst har Kjell-Olof Feldt rätt i en sak, att vi måste visa upp vilka negativa konsekvenser det rådande vinsttänkandet för med sig. På område efter område måste vänstern och alla rättänkande människor ta itu med uppgiften att driva tillbaka privatiseringsivrarna genom att konfrontera dem med resultatet av den usla politiken.

Texten är ledare i denna veckans Internationalen

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om privatisering, Välfärd, friskolor, Kjell-Olof Feldt, regeringen, SJ

För en human sjukförsäkring

Den borgerliga politikens cynism gav sig ovanligt tydligt till känna när den nya tidsbegränsade sjukförsäkringen gjorde att uppemot 16 000 personer utförsäkrades vid årsskiftet, en siffra som snabbt kommer att stiga under det kommande året. Dessa ska nu, nästan oavsett sjukdomstillstånd eller arbetsförmåga, genomgå en tre månader lång arbetslivsintroduktion på arbetsförmedlingen. Alla som inte riskerar en allvarlig försämring av sin sjukdom måste delta för att få behålla någon sorts ersättning. Värst är det för de omkring 2000 personer som inte är med i någon a-kassa och tvingas leva på ett aktivitetsstöd på cirka 4900 kr i månaden före skatt, vilket i praktiken innebär att de flesta av dessa inte har någon annan utväg än att söka socialbidrag.

En del som inte orkar med arbetslivsintroduktionen kommer att stå utan pengar. Försäkringskassan beräknar också att minst en tredjedel av de utförsäkrade kommer att återkomma till sjukförsäkringen när de tre månaderna i aktivitetsstöd passerat. Hur glapp mellan systemen, oklarheter, avslag och försenade utbetalningar kommer att drabba de sjukskrivna vet nog ingen. De nya reglerna är ett riktigt hafsverk. Borgarnas nya tidsbegränsade sjukersättning är inget annat än en cynisk kalkyl, som helt krasst handlar om att urholka de samhälleliga skyddsnäten för att kunna bedriva klasspolitik till de mer välbeställdas förmån – 50 procent av jobbskatteavdraget har tillfallit de 10 procent rikaste, fastighetsskatten har sänkts, arbetsgivaravgifter och bolagsskatt har reducerats, förmögenhetsskatten är ett minne blott och dessutom kan den med pengar i plånboken idag få skattesubventionerad städning

Hur upp-och-nedvänt är det inte att bota sjukdomar med otrygghet och inkomstbortfall? Det kan knappast vara sådant som lärs ut på läkarutbildningen. Oron för att inte veta hur det ska bli i framtiden har en rakt motsatt effekt då de sjuka inte kan lägga sin kraft på tillfrisknandet utan istället slits mellan olika myndigheters välvilja eller brist på sådan. Borgarnas utförsäkring av sjukskrivna vid årsskiftet är en mycket hänsynslös politik som försöker linda in ett skuldbeläggande av individen i en retorik om fuskare, vilka för övrigt är en försvinnande liten minoritet.

Samhällsproblemen individualiseras när enskilda sjuka skuldbeläggs för sin situation. Vi socialister bör istället vända på perspektiven, och analysera hur samhället och en alltmer uppstressad och hård arbetsmarknad påverkar individen. I gruppen sjukskrivna är kvinnor mellan 40-60 år överrepresenterade, ofta en konsekvens av nedskärningarna i den offentliga sektorn. Det är heller ingen tillfällighet att minst 65 procent av de som nu utförsäkras är kvinnor, eller att ohälsan är större hos fattiga än rika. Arbets- och bostadsförhållanden, socialt skyddsnät, utbildning och kontakter har allt tillsammans betydelse för både sjukdomstal och tillfrisknandetakt. Kvinnor får i högre grad psykiska diagnoser vilket kan kopplas både till det könskodade arbetet – betalt och obetalt – och de ökade krav som påläggs kvinnor i dagens samhälle. Sjukdomar följer ett klass- och könskodat mönster. Kampen för en bättre sjukförsäkring handlar såväl om kvinnokamp som klasskamp.

Ingen djupt deprimerad ska behöva vara orolig över om hyran kan betalas, ingen cancersjuk ska behöva fundera på om den där ansökan om förlängd sjukpenning går igenom eller inte. Det går inte att bolla med människors liv och hälsa på det här sättet. Människor är inte siffror eller statistik i ekonomiska rapporter.

Det enda rätta vore kraftigt höjda ersättningar till minst 90 procent av inkomsten, ta bort karensdagen och slopa tidsbegränsningen. Ingen ska behöva lida allvarliga ekonomiska men bara för att hon eller han är sjuk.

Naturligtvis bör större resurser läggas på att människor ska få hjälp och rehabilitering för att bli friska och må bra men detta står på intet sätt i motsättning till generösa ersättningssystem. Tvärtom behöver vi en stark upprustning av den allmänna välfärden just för att förebygga sjukdomar – ett friskt samhälle ger friska människor. Att det skulle skapas fler jobb för att människor står utan ersättning är borgerlig rappakalja, likaså att människor blir friska av att sättas under press. Borgarnas politik gör allting tvärtom. Genomskåda deras ideologiska dimridåer och organisera dig för ett solidariskt samhälle!

Våra vänner i Hässleholm ger handfasta förslag för en rättvis och bra politik:

Åtgärder mot arbetslösheten – några förslag:

1. Förstärk vården – våra gamla och sjuka behöver bättre omvårdnad och personalen måste få tid till att samtala med patienterna.
2. Inför ett vård lyft: Satsa på vidareutbildning av vårdpersonalen och låt någon arbetslös få vikariera för den som utbildar sig.
3. Återinför friåret – men med förenklade regler – låt oss dela på arbetslösheten.
4. Rusta upp skolor och offentliga byggnader – byggkostnaderna är låga nu.
5. Satsa på att klimatsäkra Sverige – energibesparingar, järnvägssatsningar, alternativa energisatsningar. bra för klimatet och det skapar också arbetstillfällen.
6. Satsa på kommunala ungdomsjobb.
7. Dela på jobben – inför 6 timmars arbetsdag.
8. Anställ folk i den offentliga sektorn istället för att betala ut arbetslöshetsunderstöd till dem – kostar ungefär lika mycket.

Betalningen för det här kan vi ta från tex:

1. Sparka alla idiotiska sk Jobbcoacher.
2. Sluta slösa pengar på bankerna.
3. Beskatta bonusar – Nordea ska nu betala ut 2,8miljarder i bonus till cheferna – det handlar om stora pengar
4. Återinför förmögenhetsskatten.
5. Återinför en reformerad fastighetskatt – Göran Persson kan gott betala fastighetskatt.
6. Höj värnskatten
7. Sluta slösa skattepengar på klimatförstörande satsningar som SAS och ”förbifart Stockholm”
8. Sluta slösa pengar på att delta i den amerikanska ockupationen av Afghanistan.

Läs även andra bloggares åsikter om Sjukförsäkring, Försäkringskassan, Vård, Sjukvård, Välfärd, Internationalen

Popstjärnor, kemikalier och ett jävla samhälle

”I det långa perspektivet har något drastiskt förändrats i vårt samhälle, så som ansiktet på Donatella Versace eller Mickey Rourke: det som var vackert har blivit fult och förvridet. Något som man inte kan se eller inse själv. Arbetarrörelsens Folkets hus har blivit bingolokaler och konferensrum för den som har råd att betala hyra.

Tvivelaktiga personer med lika tvivelaktiga visioner. Stora fläskläppar med insprutade kemikalier. Platta botoxpannor på popstjärnor och före detta fotomodeller som närmar sig fyrtiostrecket. Brunbrända och designklädda programledare med påklistrade leenden. Skraplottsgenerationen. Paris Hiltons extravagans och hästsvans, hollywoodstjärnor som ansluter sig till religionsfilosofier där man tror på flygande tefat och shopping, politiker och sportprofiler som står upp för ett nytt Sverige i tiden, i tider av självförverkligande, som tror på primalvrålsskrik-konferenser i skogen för de rika och olyckliga som inte fattar varför de mår dåligt.

Samtidigt som de fattiga och utsatta har blivit alltmer marginaliserade. Särskilt de gamla, sjuka och ensamma. Det fanns en tid när pengar inte var nummer ett. En tid när sjukvården, äldreomsorgen och skolan var byggd på en kristen värdegrund och inte på privat kapitalisering med förhoppning om vinstmarginaler.

Kan man privatisera kriget i Irak så kan man banne mig privatisera sjukvård. Kan man sälja Systembolaget så kan man sälja både äldreboenden och allmännyttan.”

Ovanstående text är skriven av Liam Norberg, och tagen ur dennes bok ”Insidan”. Liam Norberg var taekwondo-mästaren och skådespelaren som samtidigt var ledaren för den s.k. ”Örnligan” som bl a genomförde en 930-miljonerskupp, det största värdetransportsrånet i svensk historia. Idag är han kristen, skådespelare och författare. Vi rekommenderar varmt ”Insidan”, som är en mycket bra och intressant skildring av svenskt 90-tal och livet som arbetarklass-kille i en värld där nästan allt mäts i status och pengar.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Dagens Bild – Sommar, andread0ria skriver Därför vägrar sopåkarna ge upp, loaderrorready skriver Hitler – Maria (I like it loud), Anders_S skriver Stora bloggpriset och bloggtävlingar rent allmänt, Fredrik Jönsson skriver Debattera på sdnyheter.nu!

För mer vänsterbloggar besök http://www.konfliktportalen.se.

Nu får det vara nock, politiker-patrask!

Klicka för Galenskaparna: ”Offentlig sektors rap”

Den här kommunens politiker skulle kunna ses som roliga. De ser ut som och beter sig  som tagna från en parodi av Galenskaparna.

folkpartisten

Klette-Spektaklet (fp) med sina överklassfasoner som försöker utmåla sig själv som en världsförbättrande liberalflummare när hon i själva verket står för en iskall högerpolitik. Sen har vi Helmfrid. Hopplösheten själv, som enligt ihärdiga ”rykten” är en pellejöns som moderaterna råkat göra till frontfigur i brist på annat. Snubben som alltid ser ut att ha gått vilse. Det är han som är högsta hönset i kommunen, förresten. Vidare finner vi Lars Bergwall (c) som ville bli kommunalråd men inte fick. Kan man om möjligt vara uslare än Helmfrid!? Lasse är förmodligen helt okänd för de flesta lundabor. Något som är rätt konstigt då Lasse drar in den nätta summan av 572 222 kronor om året på politiken. Det ni, skattebetalare!

centerpartisten

Sossen Almgren får nöja sig med den blygsamma summan 45 000 kronor i månaden. 45k på att företräda ett arbetarparti. Sen när ska ett arbetarparti ha företrädare som har löner som en finansvalp? Så nu vet ni lite bättre vad det är för parasiter som styr i kommunen. Det är dom som stängt fritidsgården Romano Trajo, som skurit ner på skolan, som kastar kommunpengar i sjön på jakt efter att få stå i strålkastarljuset som ”kulturhuvudstad”. Det är dom som inte klarar av att ordna så att det finns hus att bo i i den här staden om man inte är rik eller har rika föräldrar. Och det är samma pack som nu ska riva vårt sköna vandrarhem ”tåget” – som för många hemlösa är en billig tillfällig lösning istället för att sova på gatan – och bygga ett nytt vräkigt kommunhus.

moderaten

Värst av allt är nog hur man sparar på våra äldre och personalen inom välfärden. Fyrtio tjänster har försvunnit på kommunens äldreboenden och fler kan komma att dras in. Detta trots att kommunen gått plus med 51 miljoner på äldrevården! Man blir så förbannad när man läser ännu en ur maktens korridorer öppet håna våra äldre. Vi citerar Sydsvenskan:

”Bantningen av personstyrkan startade under 2009 och görs i den takt enheterna själva bestämmer. – Vi vill göra detta på ett sätt som är bra både för de boende och för medarbetarna och med bibehållen kvalitet, säger Annelise Håkansson.”

På vilket sätt kan neddragningar med 10% vara ”bra för de boende och arbetarna” och innebära ”bibehållen kvalitet”!? Det är ju skrämmande vilken nonchalans. Socialistiska partiet i Lund stöder och uppmanar alla brukare och personal att göra ett helvete för politikerna och tvinga dom att dra tillbaka neddragningarna. Det går, men det gäller att vara många och bestämda och inte ge sig. För är det något politiker kan så är det att ge falska löften och prata strunt. Så här skrev Socialistiska partiet inför förra valet, och det gäller än idag:

sossen

Avsätt proffspolitikerna

Den svenska politiken har med åren ännu mer än tidigare blivit en fråga för proffstyckare som bildat en egen politisk elit. Allt färre förtroendevalda i de politiska församlingarna delar samma bakgrund och levnadsvillkor som majoriteten – detta gäller även representanterna för (s) och (v) – något som speglar det politiska etablissemangets gemensamma intressen med den härskande klassen i samhället. Många av dessa kappvändare är inte ute efter något annat än en karriär med hög lön och ökad status. Politiken har blivit en karriärmöjlighet för politiker. Att borgarnas politiker bara är ute efter att göra sina plånböcker lika tjocka som sina vänner i bolagsstyrelserna är inget konstigt, men att sossarna – här i Lund bl.a. exemplifierat av Lennart Prytz med en månadslön på över 40 000 kronor – gör det är ett direkt hån mot arbetarrörelsens ursprungliga värderingar. Socialistiska Partiet menar att ingen förtroendevald ska tjäna mer än en genomsnittlig LO-arbetare. Det är för oss självklart att också politiker ska känna när egenavgifter höjs och daghem läggs ned. Vi menar också att partistödet, som är på 3,5 miljoner kr i Lund, omedelbart avskaffas och läggs på vettig verksamhet i kommunen.

LISTA: Så mycket tjänar kommunens höjdare (Klicka)

De betalar din lägre skatt

Take 'em all, take 'em all. Put 'em up against a wall and shoot 'em (Klicka!)

Det nya Sverige med den gamla högerpolitiken. 100 000 fler svenskar är idag arbetslösa jämfört med förra året. 8,6% står utan jobb. 22% av våra unga. De med jobb har länge känt hur arbetstempot skruvats upp. De sjuka tvingas slåss om de få jobb som finns. Varför delar vi inte på jobben?

Nokia redovisar en vinst på 15 miljarder det senaste kvartalet, och Ericsson 7 miljarder. Samtidigt riskerar bostadslösa medborgare frysa ihjäl därför att det inte finns några bostäder. Vem vill ha ett sådant samhälle? Var det det här vi drömde om?

De som är för sjuka för att jobba eller delta i Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion kan söka om så kallad ”sjukpenning i vissa fall”. Följande är exempel ur ett dokument för Försäkringskassans bedömning om den sjuke bör få den extra sjukpenningen eller inte. 

Från Aftonbladet:

VÅRDAS VARJE DAG – AVSLAG

Artur måste ha sjukhusvård i hemmet tre timmar per dag. Han har förbrukat sin förlängda sjukpenning och ansöker därför om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”.

Han får avslag eftersom hemsjukvården inte upptar så stor del av dagen att den kan sägas vara omfattande, enligt Försäkringskassan.

SONDMATAS – AVSLAG

Murat kan inte svälja, utan måste sondmatas efter flera operationer. Han får vård i hemmet av en sjuksköterska som vidgar hans matstrupe två gånger per dag. Murat som förbrukat sin förlängda sjukpenning får ingen ytterligare sjukpenning eftersom sjukvården inte tar större delen av dagen och han inte bedöms bli sämre av individuellt anpassad arbetslivsintroduktion.

SJUK I ANOREXI – AVSLAG

Ellen lider av svår anorexi och vårdas på sjukhus i fem månader.

Efter ett halvår på ett behandlingshem flyttas hon till en träningslägenhet, med tillsyn av personal från behandlingshemmet. Hon ska bo där i 6–12 månader. När hennes sjukpenningdagar är slut får hon ingen förlängning då hon inte bedöms bli sämre av en arbetslivsintroduktion.

DEPRIMERAD – AVSLAG

Göran är sjukskriven för depression med svår ångest. När hans alla hans sjukpenningdagar är slut ansöker han om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”, men får avslag eftersom han inte anses bli sämre av att delta i arbetslivsintroduktion.

RYGGPROBLEM – AVSLAG

Aram har svåra ryggproblem och kan varken sitta eller stå längre stunder. Försäkringskassan gör bedömningen att han visserligen inte kan vara med i introduktionen av hälsoskäl, men ger honom ändå inte rätt till ”förlängd sjukpenning i vissa fall”. Skälet är att han inte får omfattande vård eller bedöms bli sämre av att delta.

OPERERAT AXLARNA – AVSLAG

Ingrid har tvingats operera axlarna flera gånger efter en svår bil­olycka. Eftersom hon förbrukat sina dagar ansöker hon om ”förlängd sjukpenning i vissa fall”. Även om hon inte kan arbeta får hon avslag eftersom hon anses kunna delta i arbetslivsintroduktion.

BRUTIT BENEN – AVSLAG

Erika, som tidigare haft sjukersättning, bryter båda benen och en arm i en cykelolycka. Hon ligger på sjukhus i två veckor. Hon ska vara gipsad i ytterligare två månader. Så länge hon ligger på sjukhus får hon ”förlängd sjukpenning i vissa fall”.

Därefter anses hon inte bli allvarligt försämrad av att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program eller återgå i arbete.

Därför är vi demokratiska socialister

Veronica Palm, riksdagsledamot (S), skriver bra om den borgerliga politiken.

Klyftor är någonting denna regering har varit duktiga på att skapa och fördjupa. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har 70 000 fler svenskar hamnat i utanförskap. 100 000 fler är arbetslösa bara på ett år och 50 000 slängs ut ur sjukförsäkringen. Det är ett högt pris som betalas för att regeringen sänkt skatten på lånade pengar för dem som tjänar bäst.

Synd då bara att hennes parti är minst lika skyldiga till denna utveckling. Deras fullkomliga anpassning till kapitalismen är en av orsakerna till att människor som Alexandra inte får det stöd som behövs. Du, Veronica, ska inte komma här och vinna billiga poänger. Vi är många som minns era svinerier med sänkt a-kassa, sänkta barnbidrag, och försämrad välfärd. Vad har ni gjort bra de senaste 25 åren? Sålt ut våra gemensamma företag? Sänkt skatten för de rika? Privatiserat våra skolor? Ökat klassklyftorna? Nej, ni är lika skyldiga som Reinfeldt. 

Bra att Svenskan idag granskar äldrevården. Våra äldre som blivit hånade av den borgerliga regeringen och drabbas av det allt hårdare arbetstempot bland vårdarna som ”effektiviseringar” och privatiseringar medför. Bloggaren Carl är klockren i sin kritik mot regeringen:

De är fullt villiga att låna upp pengar för skattesänkningar för dem som har en arbetsinkomst, men är fullt villiga att misshandla samhällets minsta. I det här fallet pensionärerna. Det senaste budet är att pensionärerna ska kompenseras ”när ekonomin så tillåter”.

Det är därför det behövs en ny arbetarrörelse, med en ny inriktning, och ett nytt parti för arbetare med en konsekvent politik. En politik som står på de svagas sida och som syftar till att stärka positionerna i samhället för den arbetande klassen. Med företrädare och aktivister som talar ur skägget och som stolt förklarar att det här samhällssystemet måste rivas från botten till toppen, och istället ersättas med ett demokratiskt socialistiskt samhälle som utgår från människors behov. Där det ses som fult att inte försvara den som behöver hjälp, och där det finaste som finns är bry sig om sin nästa.

Olof Palme hade många fel och brister. Han stödde precis innan sin död dåvarande Finansminister Kjell-Olof Feldt i att inleda nedmonteringen av folkhemmet – den s.k. ”tredje vägens politik”. Men det fanns också mycket bra saker med Palme. Saken är dock klar. Palme är död, och idag är socialdemokratin en annan. Varför förstår ni när ni lyssnar på detta tal. Vilken sosse skulle idag låta så här? (Från partiledardebatten 1982)

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

more about ”Olof Palme därför är jag demokratisk …”, posted with vodpod

Läs också Svensson: Bildts hyckleri om frihet på nätet
Röda Göinge: Privatvård sämre än kommunal vård

Vi får stå med mössan i hand

Just idag är jag stark- Kenta

En snubbe jobbade som timvikarie på en förskola och hade fått ett erbjudande om ytterligare en månads arbete. Men två dagar före julafton förklarade personalchefen att det var nock. Några föräldrar hade sett en bild på snubben på Facebook, där han hade på sig en Pornstar-mössa, och hört av sig till förskolan.

Förskolans ägare att det inte finns några klagomål på mannens arbetsinsats, utan det är bilden med mössan som gjort att han inte får arbeta vidare.

Ok. Det är såhär det går till, kamrater. Det är så här det går till när borgarklassen flyttar fram sina positioner. När arbetaren kuvas och får veta sin plats. Det är så här det går till utan starka och aktiva fackföreningar, och det är så här det går till utan ett politiskt parti som i det offentliga säger ifrån och står på småfolkets sida. Detta är bara ett exempel. Ett väldigt litet exempel, men samtidigt ett väldigt tydligt sådant. Vi jobbare, ungdomar, arbetslösa, sjukskrivna, som inte tillhör eliten, vi ska hålla käften och bete oss som den härskande klassen vill. Det är alltifrån att tvingas jobba trots att man är sjuk, bli av med sin a-kassa och stå med mössan i hand, eller böna och be till socialen för en bostad när man vill flytta hemifrån.

Vissa kanske säger att det här är ett extremfall och att det där nog är rätt ovanligt. Ja, det är säkert både ovanligt och vanligt. Ovanligt i bemärkelsen att det sällan går till exakt så här – att några föräldrar i överklass-kommunen Täby (tror ni det blivit samma reaktioner i arbetarområdet Linero i Lund?) hamnar i media efter att ha fått någon kickad. Vanligt att det händer fan så mycket oftare än vi kan tro. Den unkna moral och den äckliga översittarattityd som frodas hos överklassen och som inte minst blivit tydlig i programmet Hollywoodfruar, är vad som nu alltmer prackas på oss därför att dom känner att dom inte bjuds på motstånd. Överheten tar för sig alltmer. Hårdare straff, arbetskraftsinvandring som pressar lönerna eftersom facket står still, unga som ska ta skitjobb för en skitlön, censur i den borgerligt kontrollerade median, attacker på arbetsrätten, hjärntvätt av unga och gamla till att bli passiva konsumenter av skit.

Samhällets tumskruvar dras åt. In till sista blodsdroppen ska vi stressas, likriktas, och pressas. Mer ska göras på mindre tid. För att döva vår ångest har vi fått lyckopiller och annat legaliserat knark, men orken tryter hos allt fler. Kanske du inte ser det fullt ut än, men erkänn att tecknen i skyn blir allt fler. När ska alla arbetare och ungdomar där ute förstå att det är dags att släppa fjärrkontrollen och bjuda på stenhårt motstånd? Det är ingen omöjlighet att bygga upp det som raserats, och att ta nya steg mot ett bättre, rättvisare, jämlikare och mer omtänksamt Sverige. Det räcker nu!

Läs ett riktigt bra inlägg från Arbetarperspektiv: Entreprenören – en hjälte?

Se filmen Kamrater, motståndaren är välorganiserad om hur svenska gruvarbetare tog strid för människovärdet och skickade en chockvåg genom borgarklassen och dess köpta politiker. Eller se det här klippet om arbetarna på Lagena som förra året gick ut i vild strejk: Lagenas arbetare i uppror – ”De varslar i onödan”

Ta fajten innan det är försent!

Håkan Blomqvist och Kjell Östberg, medlemmar i Socialistiska partiet och redaktörer för den socialistiska tidskriften Tidsignal, ger idag i Aftonbladet sig in i debatten om socialdemokratin. De har mycket att säga om de socialdemokratiska sveken och hur en arbetarrörelse borde tackla dagens samhällsproblem och skapa en väg ur dem.  De tar upp det många känner:

Försöken att förnya socialdemokratin genom att bygga allianser i mitten har inneburit att partierna successivt övergivit sin traditionella omfördelningspolitik, accepterat arbetslösheten och antagit stora delar av den nyliberala dagordningen. Samtidigt har den traditionella arbetarbasen gradvis ersatts av professionella skikt inom medelklassen – de ”högutbildade, ensamstående höginkomsttagare i storstäderna”, som tycks vara Arenas livsluft. Problemet är att partierna samtidigt förlorat allt mer av sin samhälleliga kraftkälla inom arbetarklassen. I stället har de högerpopulistiska krafterna kunnat profitera på utvecklingen.

Det är alldeles tydligt att den socialdemokratiska toppen och deras propagandister i Arena inte längre vill att socialdemokratin ska vara ett arbetarparti. Istället gör man som brittiska Labour och vänder sig mot mitten. Utvecklingen som länge pågått från folkhem till rå roffarkapitalism är snart till sin ända. I spetsen har har det svenska politiska etablissemanget stått och utnyttjat varandra på bästa möjliga sätt. Det har sett ut så här:

Det är sossarnas fel (Klicka!)

Den socialdemokratiska regeringen förlorar makten efter att de hamnat i ”identitetskris” och tappat arbetarväljare som i ren desperation och okunskap vänder sig till högerns glättiga populism. Högern tar makten och inleder privatiseringar och skattesänkningar i rasande takt och socialdemokratin agerar vit riddare i opposition och lyckas återsamla sin väljarskara med ett ”vi ska reda ut det här”-valfläsk. Väl vid makten skyller man statens dåliga finanser på högern och inleder kraftig nedskärningar på välfärden. Enstaka reformer görs för att blidka allmänheten och inte totalt framstå som de svikare de är. På det stora hela försämras dock välfärden, privatiseringar behålls, och ersättningsnivåerna står kvar på den nivå som högerregeringen satt. Detta leder till ytterliggare en kris för socialdemokratin, och högern kan ta makten igen, och vi är tillbaka där berättelsen började.

Det svenska folket måste förbättra sitt minne! Det håller inte att vart fjärde år säga ”nä, jag röstar på dom andra”. Det är precis det dom vill! De som tjänar på skattesäkningarna och privatiseringarna. De som sitter i partitopparna och fackledningarna. De vill att vi ska lämna över ansvaret. Att vi varje gång ska välja ”det minst dåliga”. Vi måste fatta att ”det minst dåliga” likförbaskat är dåligt. Att det är dags för något bra och äkta – en politik som verkligen utmanar kapitalismen och försvarar den välfärd som finns kvar. För annars: Var tror ni det slutar? Tror ni det slutar bra? Tror ni Sahlin är intresserad av eller kapabel att utmana det system som nu utan pardon bryter ner arbetarsverige?

Det svenska arbetande folket har sedan länge glömt hur det är att styra samhällsskutan. Vi har tappat erfarenheten av att strejka och protestera på ett effektivt sätt. De få gånger vi gjort det så har fackbossarna huggit oss i ryggen och inte alls velat ”ta fajten”. Det är dags för ett gräsrotsuppror i svensk fackföreningsrörelse och i det svenska samhället! Det är dags att bryta regler och gå på offensiven. Om inte annat kommer ingenting att hända mer än att den nedåtgående spiralen fortsätter.

Lund tycks gå rent åt helvete

I huvudet på Malmö Nation (Klicka!)

Kunskapsskolan gör en vinst på 44 miljoner. Privatskolan fick räkenskapsåret 2008/2009 726 miljoner i kommunintäkter. De 726 miljonerna skulle gå till elevernas undervisning men Kunskapsskolan använder 44 miljoner av elevernas pengar till att dela ut vinst till ägarna. Resultatet är glada ägare och sämre skola för eleverna. Kunskapsskolan har kramat ut vinsten ur den redan magra elevpengen genom att anställa få lärare och ha stora klasser.

Enligt Skolverkets personalstatistik har denna privatskola genomgående lägre personaltäthet än de kommunala grundskolorna. Personaltätheten i de kommunala skolorna var läsåret 08/09, 8,5 lärare per hundra elever. Kunskapsskolan hade genomgående mycket lägre lärartäthet per hundra elever. I Lund var lärartätheten på Kunskapsskolan 5,4 per hundra elever. Detta är ju inte klokt! Detta måste få ett stopp. Börja med att lova att aldrig mer rösta för dessa politiker som bedriver denna omvända Robin Hood-politik. Vill ni organisera er eller hjälpa till mer handfast så bör ni vända er till Socialistiska partiet i Lund.

I Lund ska man nu förbjuda folk att röka på jobbet. Inte för att jag tycker det är bra att folk röker, men nån jävla måtta får det väl ändå vara på kontrollsamhället? Folk ska väl få göra som dom vill! Är det inte det borgarna i kommunstyrelsen alltid brukar tjata om? Valfriheten. Men, nä den valfriheten gäller väl som vanligt inte de anställda. På jobbet ska man tydligen vara en robot och behandlas som en idiot. Bättre då att använda morot istället för piska, tycker jag. Uppmuntra folk att sluta. Stötta dom och ge dom alternativ, som man också föreslår. Men varför ska man behandla vuxna som barn?

Avslutningsvis frågar Röda Lund Mats Helmfrid som nu ska ge några tusenlappar till studentkårernas bostdsförmedling:  Hur lättlurade tror du vi lunnabor är? Det är väl inte bostadsförmedlare vi först och främst behöver!? Det är ju BOSTÄDER! Bostäder som du har varit ansvarig för att riva och samtidigt motarbetat varje underifrånrörelse som jobbat för att lösa bostadsfrågan.

Rensa upp i kommunen!

Mirtha Ledesma Mora. Foto: Leif Å Andersson

Äras den som äras bör. Det är väl typiskt? Just som Röda Lund publicerar ett inlägg om hur värdelösa och sensationslystna blaskorna är så kommer Sydsvenskan med ett skitbra reportage! Det handlar om diskriminering och arbete. Om hur kommunens verkliga invånare har det. Som Mirtha Ledesma Mora.  En kvinna från arbetarklassen som för en gångs skull får komma till tals:

”Jobbet är pest men jag är glad när lönen kommer den 27:e. Visst är det deprimerande ibland att ha ett skitjobb, men man måste ändå se positivt på det man gör och har.”

Och som svar kan hon läsa kavajmannen Torsten Czernyson (KD) uttalande:

”Det går inte att anställa en städare direkt i ledande position.”

Nähänä. Men uslingar som Jan-Christer Sand eller Mats Helmfrid som sitter på feta löner och river hus när det är bostadsbrist, sådana kan man ha! Själv tycker jag Mirtha verkar vara ett utmärkt ämne för att få inflytande. Hon om någon lär ju känna till vad som behövs och hur knegarna i kommunen har det.

Tomten Torsten verkar vara ett sånt där riktigt praktsvin med kass människosyn. Undrar vad han tjänar egentligen? I vilken stadsdel han bor. Jag menar: nån skyddad verkstad lär han ju leva i när han totalt ignorerar LIFS, Lunds integrationsfrämjande samarbetsorganisation, som påpekar att

”det finns många högutbildade invandrare i Lund som är upprörda över att de inte får arbete som överensstämmer med deras kompetens.”

Sånt skiter Torsten i. Han säger ”det finns inga hinder”. Punkt. Nänä. Då kanske det inte finns några hinder för Röda Lund att göra ett hembesök och se vad för prylar du köpt för skattebetalarnas pengar. Vilken bil du kör. Vad du har på kontot. Sen kan vi auktionera ut skiten och kanske få ihop till något vettigt i den här kommunen för en gångs skull.

Jag vet exempelvis en fritidsgård på Fäladen som behöver öppnas igen. Det finns ett behov av mer personal på skolorna. Jobbarna på sjukhuset behöver få ner arbetstempot. En graffitivägg hade sett snyggt ut på Clemenstorget, och vackra muralmålningar på fula väggar och i tunnlar hade gjort staden trevligare. Styr upp en rejäl fotbollsplan vid folkparken så grabbarna och tjejerna i området kan lira boll eller varför inte smälla upp justa grillar i stadsparken? Pensionärerna behöver också lite extra, nu när regeringen vänt dom ryggen.

Diskriminering är ett problem i Lund. Det finns många
fördomar mellan oss människor. Men problemet är inte diskriminering i toppen. En invandrare som är ett svin är inte bättre än en svensk som är det. Det är hur arbetare och ungdomar behandlas av politiker, soc-kärringar och arbetsköpare som är problemet. Att man numera får bocka och tacka om man slipper sova ute under en bänk, eller får en slant till el-räkningen. Man ska också vara glad om man får lite mer lön, trots att arbetsköparen gör sitt yttersta för att knäcka både psyket och kroppen med fler arbetsuppgifter på färre personal. Ungarna i skolan ska visst uppfostra sig själva. För när politikerna skär ner på skolpersonalen så drabbar det dubbelt. Dels får de anställda mer att göra, och dels blir undervisningen lidande. Men också föräldrarna – som är trötta nog efter en arbetsdag – måste satsa ännu mer i att vara extralärare åt barnen. Torsten, på sitt jävla kontor, har nog ork till det. Men är du städare eller undersköterska på lassa och får springa häcken av dig varje dag så är det värre.

Nä, Socialistiska Partiet i Lund säger: Rensa upp i kommunen! Se till så att de som arbetar som tjänstemän och politiker får samma levnadsvillkor som oss andra. Låt det bli ett krav att de är ute och jobbar i verksamheterna under perioder, så att de får lära sig vad det handlar om.

Läs Fridas kommentar på det hela: Få invandrare i toppen